Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MécT ungdomlig ordprakt skildras däri eforus och lärare vid
det nyss lämnade läroverket och med åberopande af deras
råd att framför det fosforistiska Uppsala föredraga det trygga
Carolina, anföres efori maning till de afgående läijungarne:
»Gån ut mot tidens och er egen Python.
Med Phoebi båge striden! Ljus och sanning
Från edra sköldar stråle och förblinde
De ögon, som se verkligt i det drömda
Och genom hvirflar vilja klarhet skåda ...»
i sin mån ådagaläggande, huru oblidt man då bedömde både
det estetiska och det filosofiska ljus, som »Fosforos»
utstrålade från den uppsvenska högskolan. Bäst vittnade kvädet
om den tacksamhet, ynglingahjärtat ägnade sina förre lärare.
Efter undergånget prof blef W. den 27 September 182a
såsom student inskrifven vid universitetet och genomgick
den 9 Dec. s. å. då föreskrifven teologisk examen; de
vitsord, han i denna erhöll, tillvunno honom högsta
premiebeloppet, utgörande 30 riksdaler banco, en summa, som i
förhållande till den tidens penningvärde var vida betydligare
än nu.
Värendssonen, ehuru van vid fädernebygdens skogar
och sjöar, saknade icke blick för det anslående i den
om-gifning, hvaruti han nu fann sig försatt. »Från
observa-torium» skrifver han1 »ser man ett land så skönt, att man
skulle tro sig stå som Moses på Nebo bärg. Lundagård
med sina mer eller mindre högstammiga trän, alla med
kronornas, nedersta rand berörande hvarandra och därigenom
undanskymmande jorden, bilda under mina ögon likasom
växande ättekullar, bortom hvilka det andra templet i Sverige
reser sina kolossala torn. Staden förefaller mig lik en af
trädgårdarna i Athén. Ty de flesta kvarteren äro lundar,
där tempelhvita hus skimra fram emellan de gröna darrande
bladen, och landets vise bo i dessa hus, spatsera i dessa
1 I »bref till en förtrogen», våren 1823.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
