Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen - Före skoltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prosten vid enfaldiga åhörares motsägelser, särdeles då
fråga var om fattigmedlen, när sexmännen voro i
prästgården för att uppgöra om utdelningen för året.
Församlingen hade prutat på anslag, pastorn ville öka kassan,
sexmännen hjälpa dagens nöd. Men prästmor kunde då
komma in och låtsa sig ha en angelägen fråga i tysthet i
ett privatärende, men hviskade alltid så länge sin »käre
far» i örat, tills han blef lugn och god. Hon älskades af
alla som en moder och var en Dorcas, som väfde, spann
och utdelade kläder och härbergerade gärna. Och Herren
välsignade dock huset att det blef rikt, fast så fattigt i
början.
Af denna prost Hyltenius har jag fått namnet Peter.
Gudmodren sade vid mitt dop den 5 Okt. 1800, då han sporde
efter barnets namn, Pehr, såsom föräldrame sagt, hvilka
ville fägna far och svärfar med att uppkalla sin andre son
efter dennes morfars fader och flere andra hedersgubbar
med namnet Pehr i släkten, men gubben sade Peter,
hvil-ket namn rann honom bättre i minnet, hälst han sjelf så
hette och hade en son med samma namn. Man kallade
mig där hemma alltid efter prästens utsago, då ju det namnet
inskrifvits i dopboken; men när sedan rysshatet hos mig
utvecklades till lika höjd som svenskheten och jag läste om
zar Peter, men om Pehr Brahe och Pehr Banér etc., så
ansåg jag Peter vara ett ryskt, men Pehr ett fornsvenskt uttal
af apostelnamnet Petrus, hvarföre jag på frågan hvad mitt
P. före W—n betydde, svarade Pehr, ofta filosoferande öfver
hvilket namnuttal, som var rättast, det föräldrarne gifvit
eller det som uppkom genom prästens misshörsel.
Johan Malmberg, socknens residerande kapellan, var
nästan i allt en motsättning till kyrkoherden, oaktadt bägge
voro hedersmän. M. hade 1793 vid jubelbalen i Lund
spelat en roll och ansågs af många ha förebyggt ett
uppror af studenter och borgare i Lund mot adeln. Han stod
på förtrolig fot med krigspresidenten baron Cederström och
hans grefvinna, den snillrika Charlotta Mörner på Oby, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
