Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, hvad säger du, Berta! »utropade Maria, men
brast samtidigt i skratt. Vid de runda, förvånade
barnaögonens frågande blick blef hon emellertid
förlägen. Det var icke lätt att förklara saken för ett
barn.
Hon undgick lyckligt utredningen af den
svårlösta frågan, genom att klockan, som i matsalen började
slå sex, påminte henne om att tiden för lektionen
var inne. I det hon hastigt gaf boken tillbaka till
den lilla flickan och med handen strök öfver det
ljushåriga hufvudet, rådde hon henne att läsa läxan
ord för ord utantill, bara riktigt noggrannt utantill.
Visserligen blygdes hon själf öfver rådet, men
kunde, medan hon skyndade fram genom gatorna,
icke afhålla sig från att gång på gång åter le åt den
kostliga jämlikhet lilla Berta förkunnat.
Anna Lindcrantz hade sagt, att det antipoffska
huset var en mörk punkt i stadens lif. En eländets,
fattigdomens, okunnighetens och lastens värld, där
hon och några andra personer ville tända kunskapens
och upplysningens ljus genom arbets- och skolkurser,
till hvilka de sökte infånga den förvildade ungdom,
som likt ogräs växte upp i de fuktiga rummen, de
mörka korridorerna och de stinkande trapporna.
Hon sökte också ständigt flere medhjälperskor till
arbetet.
När Maria trefvat sig fram genom en halfmörk,
smutsig korridor, öppnade hon dörren till ett stort
rum. Därinne såg hon en skräddare, som vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
