Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
björkarnas och asparnas lätta löv i darrning, och
genom deras sakta prassel förnams ibland ett
ångestfullt frampressat pipande av någon fågel,
som skrämd hade vaknat. Och från fållan trängde
ljudet av kreaturens tunga tramp, såsnart de
stora, oviga djuren rörde på sig. Men alla dessa
dova, otydliga ljud flöto samman i nattens
hemlighetsfulla dunkel och stillhet, så att det bara var
den stora tystnaden lyssnerskan tyckte sig höra,
och den stora ensamheten hon kände sig omsvept av.
Men ett ungt, varmt, klappande människohjärta
värjer sig med all makt mot ensamheten och
tystnaden. Brevet, som Elin fått, hade burit med sig
livets budskap. Ut! ut till livet, till lyckan, till
dagens sjudande, brusande arbete! läste hon där
mellan var rad, så tydligt som om orden stått
utskrivna. Hon såg för sig brevskrivaren med de
raska, smidiga rörelserna, hans käcka uppsyn,
ansiktets öppna, glada uttryck. Och hade han icke
liksom hon själv med sina unga, kraftiga,
arbets-vana händer brutit sig väg i det nya hemlandet
Men här i det gamla landet ... då hon kom ut
bland människorna här, vad ville de henne, vad
hade de att säga henne annat än en nyfiket retsam
förmaning att stanna hemma? Dock här stod hon
liksom inför en stängd dörr. Ty det visste hon, att
för dem alla var och förblev hon ändå bara
Bergö-Elin. Nej, hon var icke mera hemma här!
Omedvetet sträckte hon fram båda armarna,
som hade hon velat ropa ut sin heta längtan: —
Jag kommer! Jag kommer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
