Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rare flundror än Bergöarnas fick man ingenstans i
hela skärgården, brukade häradshövdingen alltid
säga. Och han brukade också berömma Ström
för hans påpasslighet och förtänksamhet.
— Ja, och dessutom vill jag också få hälsa
Elin välkommen hem, fortfor Ström med
yttermera en storartad bugning, i det han gick fram till
Elin, som för ett ögonblick ställde bort strykjärnet
och skakade hans framräckta hand. — Jag hörde
nyss av Gunnar, att Elin väntades hem.
— Lika trägen och skicklig nu som förr, anmärkte
han och efterkom inbjudningen att sitta ned,
medan hans blickar beundrande följde den
kraftiga handens snabba och vana rörelser, då den lät
det blåskimrande strykjärnet glida fram över de
vita plaggen. — Elin har inte glömt arbetstagen
därborta i Amerika, kan jag se.
— Det gick väl inte an att glömma arbetet,
som en måste förtjäna sitt bröd med, svarade hon
och stänkte med en visp vatten på kjolen, som
hon trädde över strykbrädet. Det föreföll nästan,
som om hon avsiktligt låtit några droppar stänka
ut mot Ström, ehuru hon hövligt bad om ursäkt,
då hon såg honom torka vattendropparna av
rockärmen.
— Bevars väl! Ingen fara med den saken!
Betyder rakt ingenting, försäkrade han artigt. —
Ja, ja, arbetet är det som adlar människan, det är
visst och sant, det. Någon annan adel behövs inte.
Bort med all adel! I Amerika finns heller ingen
adel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
