Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon stor, okänd, grann fågel hade flaxat
därborta bland grönskan i hagen, då slutligen den
stora hatten blev det sista, som syntes av hela
gestalten.
Sedan gingo Bergöborna till vila. Karlsson,
som skulle ut och fiska, måste vara tidigt uppe
följande morgon, varför drängpojken, då han kom
uppsläpande med amerikakoffertarna från
stranden, fick en sträng tillsägelse att vara färdig
undersbitti.
Elin skulle bo uppe i vindskammaren, där
hon bodde förr, allt sedan hon blev vuxen. Eller
också kunde hon sova nere i farstukammaren, sade
modern. Elin själv valde att stanna däruppe
såsom hon var van, men hon förstod ju, att modern
gjort förslaget för att hedra henne. Och då hon
gick uppför den smala trappan och kom till översta
trappsteget, som knarrade precis på samma vis,
som det alltid gjort förut, så kände hon, att nu
var hon riktigt hemma.
I det lilla vindsrummet var också allt som förr.
Där sågs den smala, vitmålade sängen och hordet,
som inte stod riktigt stadigt på sina ben, och de
båda stolarna, av vilka den ena vickade, såsnart
man satte sig på den. Men de nystrukna vita
gardinerna för fönstret och den vita serveten pä
bordet utvisade, att kammaren nu blivit
iord-ningsställd för den hemvändande dotterns räkning.
Medan Elin långsamt klädde av sig, kunde hon
genom det öppna fönstret höra kornknarrens
enformiga, ihärdiga snarpande i rågåkern och se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
