Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tyst!I hvad skulle du säga, Tilda?”
“Ooh! — Aldrig, så länge jag lefver. Barnet
är min enda glädje, och den har jag köpt dyrt. Det
ska* ingen människa ta’ från mig!”
“Hm! — Nähej! Vänta lite nu — sitt!”
Oeh prosten lät pennan i hast dansa öfver ett
pappersark.
Om en stund reste han sig.
‘1 Se, här är skriftligt erkännande af dig, Jonas,
att Tildas barn också är ditt, och en förbindelse att
årligen betala till dess uppfostran hundra kronor
samt att höja den summan till två hundra, om Tilda
faller ifrån, innan pojken fyllt femton år. Nu
skrif-ver du under där och Mårten Mårtensson skrifver
på som borgesman — ingen vet hur lifvet kan ge
stalta sig. Jag och Bengta ska’ bevittna
handlingen. Det är inte värdt att ni konstrar — då blir
här inte lyst!”
“Åh, så finns det väl konsistorium!” sa’
rust-hållaren och skar tänder.
“Ja, gå du dit — ‘jag följer’, sa’ Jon! Du är
stolt öfver ditt gods, men Herren är med dem, som
värna de faderlösa du, Jonas!”
“Jag ska’ skrifva på”, sa’ Jonas beslutsamt.
“Det är inte mer än rätt.”
“Bra nog ändå?” sa’ prosten och slog honom
på axeln. “Nu är jag lugn för henne, den
öfver-gifna — kunde jag vara detsamma för er, som ämna
bli ett!” tillade han med sorgsen stämma.
“Nu är det aftaladt!” sa’ Bengta kort.
“Nå, Mårten Mårtensson! Ska’ du skrifva på
som borgesman nu?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
