Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han var ute på sådana färder — ofta
långväga nog — gick han gärna in och hvilade sig en
stund hos fylla i Ringberga.
Hon var nu en femtiofem års piga, välbehållen,
men utan föräldrar på jorden. Munter och vänlig
och glad vid sin kaffetår och sin katt.
Bengt hade tjänat hos hennes far i forna dar,
och de hade växt opp samman som syskon nästan.
Men tjänsten var tung där på stället: Bengt fick
värk i ryggen och måste sluta opp med att tjäna.
Se’n dess lefde han på att göra träskor och
spela på bröllop — han var den styfvaste spelman
som fanns på långa vägar. Åtminstone på fiol;
dragspel tålte han inte.
Det var också på bröllopen som han satt och
studerade töserna från när och fjärran bygder,
slog sig i samspråk med dem och hörde sig för om
deras förmögenhetsförhållanden. Sannolikt
räknade han också ut, för hvilken af hans kunder den
nya bekantskapen kunde passa.
• •
Tredje böndagen för — ja, låt mig se: det är
väl 25 år se’n ungefär i det här laget — kom Bengt
in till Bolla, som med katten i knäet och
kaffeflaskan i sängen satt och läste i postillan.
“Nej, se bönemannen är ute och traskar”, sa*
Bolla vänligt, lade samman boken och bad Bengt
sitta ner.
“Jo jo men! Det börjar kännas lite tomt uppe
i nämndemansgården i Grishult, förstår du, Bolla!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
