Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vore jag som du, skulle det vara det sista stallo
jag ginge till.”
"Hm! När mor gick hädan i fjor, fick jag
Teta hvem som s& tidt hade gått dit med råd och
hjälp, g&tt om natten ’för Judarnes rädslos skull.’
Och då sa’ mor, att om någon förtjänte ett stöd,
så var det du. Det gjorde mig så ondt om dig,
och därför beslöt jag komma i din närhet. Det är
det enda sättet så länge: kanske kan världen
gestalta sig på annat vis för oss båda en gång. Jag
vet nog att du bär en i hågen se’n många år
tillbaka, men jag tror ändå att fast jag inte är han,
kan en egen stuga med mig likväl vara bättre än
det lif du har fört i alla dina dar hemma. Jag
skulle kanske väntat att säga det här till längre
fram — men jag är rättfram, ser du, och vill du
inte att jag skall flytta till er, nu när du har hört
mina tankar, så säg bara ifrån; jag har tänkt
mycket på dig, men inte går jag i sjön, om du säger nej.
Du ska’ inte heller tro att jag tar platsen bara för
att vara dig ett stöd — jag tror att det kan bli
bägges vår lycka.”
"Kanske”, sa’ hon drömmande.
"Ska’ jag komma igen om söndag kväll, som
jag sa’ till gumman?”
Och därmed räckte han Ingrid handen och såg
henne trofast i ögonen.
"Ja, kom”, sa’ hon enkelt.
# •
På söndagskvällen kom han.
Ingrid gick ut som förra gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
