Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvad assessorn beträffade — fru Lund
rätade åter på sig — så hade hon haft och behöll
fortfarande sin »faible“ för honom. Andra kunde
gärna kalla honom egoistisk och högmodig, fru
Lund visste att han var både älskvärd, finkänslig
och godhjärtad; ingen åtskillnad gjorde han i
uppträdandet mot hög eller låg. Hela Örnhamn
var likt ett museum och ett bibliotek; själf
brukade assessorn på lediga stunder måla i olja;
som jurist hade han en lysande bana för sig; som
sällskapsman var han om vintern den mest firade
och eftersökta i hela hofrättsstaden. Kanske hade
han blifvit litet bortskämd och egenkär, men
hvems var felet, om icke kvinnornas? Herre gud
han var ju karl! — Och stormen i tårpilens
krona dog bort i en mild susning. Fru Lund
hade det trygga medvetandet att hon
representerade alla rättänkandes åsikt.
1 ett af rummen i den långa, rödmålade
byggningen invid festplanen sutto herr Rosendahl
och häradsskrifvaren, ställets egare.
Häradsskrif-varen hade kommit och med ett skämtsamt slag
öfver axeln, en hemlighetsfull blinkning på ögat
och beskäftigt hviskande stämma bjudit herr
Rosendahl in. Festens nykterhetsbuffet passade
icke för alla och där inne —hm—hm—. Om en
stund måste häradsskrifvaren åter ut till festen,
där hans medvärkan behöfdes för tablåerna och
kapprodden och — ja, när häradsskrifvaren
druk-kit några glas, fördubblades, trefaldigades hans
värksamhetsifver, han var öfverailt, fick tid till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
