Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle: allt emellanåt öppnade vi dörren ut
åt gången och lyddes, men kunde endast höra
orediga ljud. I sin nyfikenhet och oro välte
Per opp och ner på drickakruset, men detta
brott, som annars skulle inbragt honom en
bra örfil af stora syster Ingar, passerade utan
all anmärkning, utom det atl brottslingen själf
fick torka af bordet samt utan lampa gå ut i
bakhuset och tappa nytt. Nå, det var nu inte
Pers förtjusning att gå ensam ut i bakhuset,
sedan det var mörkt, den lille haren!
Slutligen hördes röster i gången. Först
kom mor med lyktan, se’n far och sist den
räddade människan — eller spöket. På
denna senare riktades snart allas våra ögon.
Och hvem var det ? Jo,själfva Kake-Johanna
från Hammenhög. Henne kände vi ju så väl
— hon brukade gå mellan Simrishamn och
sitt hem och under vägen sälja kakor. Vi
barn ansågo henne vara den lyckligaste
människa i världen: vi trodde nämligen, att hon
kunde få äta så mycket kakor hon ville, hon
som hade två korgar — en under hvar arm.
Vår första blick gälde naturligtvis, huru vida
hon hade någon korg — jo, riktigt! En hade
hon. Men olyckligtvis låg där täcke öfver,
så att det var omöjligt att se, om hon hade
några kakor i den.
“God kväll, tultingar!’’ sa hon. “Ja, så
hade väl hvarken du, Sven Skräddar! eller
du, Mätta! eller ni, tultingar! trott att här skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
