Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blomman blef mig både bror och syster: jag
talte med den, vattnade den, plockade
på den, lade jord kring stammens
nedre del, satte pilekäppar som stöd förden.
Värsta bekymret vållade mig mosters gris:
han hade nafsat i den två gånger, så att när
han var ute, tordes jag ej vara inne på vilkor.
Och bara han vände sig åt det hållet, var
jag tillreds och lade om skryntan på honom.
Den tanken, som föll mig in, var helt
enkelt att ta min granna, gula blomma, som var
’stor som en tallrik, nu hon stod i sitt bästa
flor, och kasta den till kungen. Det föreföll
mig tom om jag aldrig skulle ha hjärta att
ta den, men det oaktadt rusade jag in efter
brödknifven: det var som om jag ville se,
huruvida jag skulle kunna göra det. När jag
stod där med knifven i hand framför
blomman, kom jag till att tftnka på bilden, som
står i bibliskan: Abraham offrar sin son Isak.
Liksom i yrsel gjorde jag ett raskt snitt, svepte
in blomman i min näsduk och stoppade
paketen i bröstfickan på min buteljgröna tröja.
Far och mor skulle ingenting veta. Jag kände,
att mina ögon voro fulla af tårar, men jag
ångrade mig ej ett ögonblick.
Vi åto frukost och så bar det af. Vi hade
med oss en bastant matsäck, som far och mor
byttes till att bära.
“Man hehöfver inte precis gå och svälta,
när en ska ha en festdag!” sa’ far. Det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
