Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandringen till himmelriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förundrade den lefvande brodern ännu mera än det han förut
sett, och han vände sig till engeln och sporde hur härmed
månde förhålla sig. Han svarade:
”Skogarne föreställa verlden och korna menniskorna.
De, som gingo i den första skogen och sågo så trefna ut,
fast du ej kunde se att der fans något för dem att äta, de
äro de förnöjsamma, de, som äro nöjda med litet och finna
sig lyckliga med den* lott de ha fått af Gud. De magra
korna på den feta betesmarken äro de rika och oförnöjsamma,
de, som sitta i öfverflöd, men ändå knota öfver att de ej ha
det ännu bättre.”
Då de gått en stund kommo de till två vägar, den ene
bred, jemn och vacker, den andre smal och öfvervuxen med
tistlar och törne. Eugeln frågade brudgummen, hvilken väg
han ville välja, och han valde den smala, besvärliga
gångstigen, på hvilken engeln då gick före och röjde väg.
Så vandrade de vidare, ända tills de kommo till
himmelrikets port. Här knackade också engeln på. Porten
öppnades blott så mycket, att engeln och den döde brodern sluppo
in, men tillslöts hastigt för den lefvande, som fick stanna
utanför. Men häröfver blef denne så bedröfvad, att han
började sjelf knacka på porten och be så bönligt att han skulle
få komma in till sin bror, sin far och mor, som alla voro
derinne. Men en röst innanför porten svarade, att han först
skulle gå hem och skilja sig vid sina jordiska omsorger, innan
han kunde få komma in i himmelriket. Brudgummen bad
så innerligt, att han måtte få se blott en liten skymt af
härligheten derinne, innan han gick tillbaka till jorden. Hans
bön blef hörd: porten Öppnades på glänt så mycket, att han
fick se in i himlasalen, der Herran satt på sin tron, omgifven
af strålande englar och saliga andar. Bland denna lyckliga
skara såg han sin bror och sina föräldrar. Alla voro de
klädda i de härligaste kläder, och salen lyste af en glans,
som ej stod att beskrifva, ty sjelfva golfvet bestod af idel
ädelstenar. Han ville så gerna stanna der han var, men
dörren stängdes efter ett ögonblick, och nu stod hans bror åter
bredvid honom, men blott för att följa honom tillbaka till
jorden.
Då de kommo dit ned sade de hvarandra farväl, och
brudgummen skyndade till sitt hem, tänkande att hans brud
satt och väntade på honom. Men då han trädde in i huset
såg han der blott främmande menniskor, hvilka alla gingo
eller sutto vid sitt dagliga arbete. Ingen brud syntes till.
Han såg på de okända menniskorna och de sågo på honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
