- Project Runeberg -  Sagor ock äfventyr upptecknade i Skåne /
111

(1884) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Bra svaradt», sade kungen. «Men säg mig nu, hvad jag
tänker, så har du räddat ditt lif!»

»Jo, kungen tänker, att jag är prästen i församlingen;
men jag är bara klockaren», svarade ban.

»Jaså», sade kungen, »är det pä det viset, så ger jag dig
pastoratet, ock prästen kan få din tjänst, så kommer hvar pä
sin Tätta hylla.»

Det blef, som kungen hade sagt; klockaren blef präst ock
prästen blef klockare, ock det gick inte sämre i socknen för
det.

Pär ook Bengta.

Skurups socken, Vemtneuhögs härad.

När Bengta gifte sig med Pär, så trodde tösalifvet, att
hon hade fått ett hufvud till, utom det hon hade förut, ock
så mente hon, att då kunde bon spara det gamla, för nu skulle
mannen vara kvinnans hufvud.

1 vissa fall var nog Pär karl för sin hatt. Sin mark plöjde
ban, ock innan äret var ute, hade Bengta en pojke i vaggan.
Men sä skulle han för förste gången köra till staden, ock då
bad Bengta honom köpa sig en del sy- ock stoppnålar, för
Pär slet hiskligt af sig, kan en tro. Det skulle han göra,
sade han, ock där satt hon nog så förnöjd ock väntade på
syremedjan. Men när så Pär kom hem ock hon frågade honom
efter den, då började han söka efter nålarna i vagnshalmen,
för dUr hade han lagt dem, den stollemajoren.

»Du skulle ha satt dem i ring kring din hufva», sade Bengta
ock klappade sin Pär.

Näste gång han for till staden, skulle han köpa järnband
till ett mäskkar. Då satte mannalifvet järnbanden kring hufvan
ock hade säkert vridit halsen af sig i sin port, om inte Bengta
hade kommit ut ock lirkat med det, så han kom lös igen.

»Du kunde ju ha låtit banden asa bakefter vagnen», sade
Bengta ock kyste sin Pär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wesagorock/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free