Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl kunna ni knäcka en skalle, men inte skall det bli min,
tänkte han, det kunna ni slå er i backen på! Ock så tog han
en horsaskalle, den fylde han med ägg ock lade så denna
redligheten på hufvudgärden. Så drog han väl upp öfverdynan ock
lade sig sedan själf under sängen.
Ett stycke utåt natten kom jätten med sin käring för att
slå ihjäl Pär. Jätten hade sin yxa i handen, ock med den gaf
han horsapannan ett nyp, så att äggröran stänkte käringen
rakt upp i snaggen. »Se så, nu är det förbi med Åke gädda,
för Pärs hjärne fick jag i synen!» skrek hon nog så kisteglad,
ock så kröp paret i bås ock sof, så det rungade i stugan.
Nästa morgon satt Pär vid dagvarden i vanlig tid, men jätten
ock käringen glodde på hvarandra, så ögonen kunde trilla ut.
»Märkte du ingenting i natt, Pär?» frågade jätten.
»Jo, jag tror, att en mus var i håret på mig», svarade Pär.
»Men jag tror, I blir arg, far?»
»Nej bevars, Pär», svarade jätten. Men han grundade på
ett nytt sätt att få lifvet ur en människa, som inte dog för
det att hjärnen for ur honom. Under tiden hade käringen
tänkt ut, hur det skulle gå till. Pär ock jätten skulle hugga
det stora päronträdet nere vid roten, ock när det var
fallfärdigt, skulle Pär befallas till att gå högst upp i toppen för till
att lägga ett rep om en gren. Jätten skulle då rappa sig ock
dra ikull trädet, så skulle drängen ramla i backen ock gå i
tusen bitar, mente käringen. Jätten tykte, det var nog så kvikt
uttänkt, ock dagen efter började Pär ock han hugga på
päronträdet. Men när det nu var tid att få drängen upp i toppen,
låtsade han rakt inte begripa, hur han skulle bära sig åt med
repet, utan han bad jätten gå först upp i trädet ock visa
honom, hur det skulle gå till. Jätten var så förhippad på att få
död på Pär, så han kraflade sig allra högst upp i toppen på
päronträdet ock lade en snara om grenen ock kastade tågänden
ner till Pär. »Se så skall det gå till», ropade jätten. »Kan
förstå det», svarade Pär, högg tag i repet ock drog ikull trädet
med jätten i toppen, så hela redligheten föll på käringen, som
stod där ock glanade.
»I är väl inte ond, far?» frågade Pär. Men jätten kunde
nu inte längre neka till det, för både han ock käringen lågo
döda som sillar. Ock så tog Pär deras gård ock lefde sedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
