Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också sådana senare mästare som Alessi med villabyggnader vid Genua
och Palladio med sådana vid Vicenza.
Också i arkitekturens historia intar Rafael således ett rum bland
de främste. Och ändock har han endast ägnat några få år och dessa
heller ingalunda uteslutande blott däråt.
Jämte de många uppdragen i måleri, dekoration och arkitektur hade
Rafael under de sista åren ännu en stor uppgift att fylla: för Roms
fornminnen.
För den klassiska antiken hade han alltid haft stor respekt och
stort intresse. Hans närmaste umgänge hörde till samtidens största
humanister. Han har säkerligen försökt att så gott tiden medgav utfylla
luckorna i sin klassiska bildning och har till slut blivit väl bevandrad
på området. Så inträffade att Leo X år 1515 gjorde honom
till ledare av utgrävningsarbetet i Rom, varvid han särskilt skulle bemöda
sig om bevarandet av inskrifterna (naturligtvis också de påträffade
skulpturverken). Sedan har uppdraget utvidgats till att omfatta
en beskrivande undersökning av hela det antika Rom. Detta
har han också börjat utföra bl. a. genom uppmätningar, varvid icke
blott — som dittills — kompassen använts jämte lodlinan, utan också
horisontalinstrumentet (astrolabium). Härtill synes också ha kommit
konservering — i viss mån även restaureringsarbete. Denna verksamhet
intresserade Rafael särdeles, och det berättas att han få dagar
fore sin dod varit sysselsatt med en arkeologisk karta över den eviga
staden.
I samtidens ögon var detta fornminnesarbete kanske det viktigaste
i den store mästarens hela gärning. I ett brev från Rom 1519 skriver
en av tidens humanister (Celio Calcagnini) om Rafael, att “han är
kanske den störste av alla målare i teori och praxis, och därtill en
så talangfull arkitekt, att han uppfinner saker, som de största andar
skulle anse för omöjliga. För tillfället är han sysselsatt med ett
beundransvärt arbete, som framtiden icke skall förstå; jag talar ej om
den vatikanska basilikan [Peterskyrkan], vars uppförande han leder,
utan om själva staden Rom, som han nästan återuppför i dess gamla
storhet, i det han låter bortföra de största jordhögar och gräver ned
till de djupaste grundvalar och återställer föremålen efter de gamles
beskrivningar“. Och i den gravdikt (på latin), Rafaels vän, greve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
