Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anstå tills den bebådade utförliga publikationen utkommit,
synes dock så mycket vara säkert, att den hos
kontinenterna tydligast framträdande rörelsen, vandringen mot
väster, kan förklaras ur solens och månens
attraktionsverkningar på den trögflytande jorden.
Emellertid anser Schweydar att även de avvikelser hos
jorden från rotationsellipsoiden, som man kan sluta sig till
av tyngdmätningarna, kunna giva upphov till
flytningsrörelser i sima och därmed även till kontinentförskjutningar.
Härom säger han: »Man kan dock även förmoda att
strömningar i sima förekommit åtminstone under tidigare
epoker. I sitt senaste arbete har Helmert av tyngdkraftens
fördelning på jordytan dragit slutsatsen att jorden är en
treaxlig ellipsoid. Ekvatorn utgör en ellips. Skillnaden
mellan axlarna i denna ellips är endast 230 m; storaxeln
skär jordytan i Atlanten på 17° västlig längd, den mindre
axeln skär henne på 73° östlig längd i Indiska oceanen.
Enligt Laplaces och Clairauts teorier, vilka vi i geodesien
ännu ej kommit ifrån, anses jorden förhålla sig som en
vätska, d. v. s. trycket i jordklotets fasta del bortsett från
jordskorpan antages vara av samma natur som det
hydrostatiska trycket. Från denna synpunkt sett är Helmerts
resultat obegripligt. En hydrostatiskt anordnad jord kan
med sin avplattning och sin rotationshastighet icke vara
någon treaxlig ellipsoid. Man kunde nu antaga att
avvikelsen från rotationsellipsoiden framkallades av
kontinenterna. Detta är emellertid icke fallet. Jag har utfört
räkningen under förutsättning att kontinenterna äro anbragta
flytande och hava den ovan anförda tjockleken [200 km;
täthetsskillnad mellan sial och sima 0,034 (vatten. = 1)],
och funnit att fördelningen av kontinenter och hav Hos
jordens matematiska form framkallar en avvikelse från
rotationsellipsoiden, vilken avvikelse är betydligt mindre än
den av Helmert funna. Dessutom ligga axlarna i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
