- Project Runeberg -  wegener /
178

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utmärkas av kantkedjor och framför dem liggande
djuprännor. Till länder med kust av atlantisk typ räknar man
även Östafrika jämte Madagaskar, Främre Indien,
Västoch Sydaustralien samt Östantarktis; till de pacifika höra
även västra kusten av Bortre Indien och av
Sundaarkipelagen, Australiens östkust jämte Nya Guinea och Nya
Zeeland, vidare Västantarktis. Även Västindien jämte
Antillerna har pacifik kusttyp. De tektoniska olikheterna
mellan dessa bägge typer motsvaras även av olikheter i
avseende på tyngdkraften.[1] De atlantiska kusterna äro, om
vi bortse från den ovan beskrivna störningen vid
kontinentkanten, isostatiskt kompenserade, d. v. s. de flytande
kontinentskivorna äro här i jämvikt. Däremot förekomma
avvikelser från isostasien vid de pacifika kusterna. Det
är även välbekant att kuster av atlantisk typ äro relativt
fria från jordbävningar och även, från vulkaner, under det
att kuster av den pacifika typen äro rika på båda. När
någon gång en vulkan uppträder vid en kust av atlantisk
typ, visa lavorna, såsom Becke har framhållit,
systematiska mineralogiska olikheter gentemot de pacifika
lavorna; de äro nämligen tyngre och järnrikare och synas alltså
vara komna från större djup.[2]

Till den atlantiska typen höra enligt vår uppfattning
uteslutande sådana kuststräckor, som först efter den
mesozoiska tiden, några t. o. m. betydligt senare, uppkommit
genom kontinentskivornas isärsprickande. Den framför
dessa liggande havsbottnen är alltså en relativt nyligen
blottad simayta och måste därför anses vara jämförelsevis
lättflytande. Det är därför icke överraskande att dessa


[1] Otto Meissner, Isostasie und Küstentypus. Peterm. Mitt. 64, s.
221, 1918.
[2] Walther Penck urskiljer även en tredje ännu tyngre magmasort,
som han kallar arktisk magma och anser kommen från ännu större
djup. (Die Entstehung der Gebirge der Erde. Deutsche Revue, sept.—okt. 1921).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free