- Project Runeberg -  wegener /
173

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

horisontala veck. Det är här fråga om en detalj i den väldiga
hoppressning med riktning från nordost till sydväst, som
hela östra Asien varit utsatt för. Försöker man räta ut
den ormlikt böjda linjen hos den östasiatiska
fastlandskusten, så växer avståndet mellan Bortre Indien och
Berings sund från nuvarande 9 100 till 11100 km.

Enligt vår uppfattning utgöra girlanderna — i främsta
rummet de östasiatiska — kantkedjor, som till följd av
kontinentmassornas vandring mot väster avskiljas från dessa
och fastna i den till stort djup stelnade gamla havsbottnen.
Mellan girlanderna och kontinentkanten träder ung, ännu
lättflytande djuphavsbotten i dagen såsom genom ett fönster.

Denna uppfattning skiljer sig från F. v. Richthofens,[1] som
dock vilade på andra förutsättningar. Han tänkte sig att
girlanderna bildats genom en från Stilla havet kommande
dragning i jordskorpan. Jämte en bred zon av det
närliggande fastlandet, vilken även utmärktes av kustens och
höjdsträckningarnas bågformiga förlopp, skulle öbågarna
bilda ett stort förkastningssytem. Området mellan
ökedjan och fastlandets kust skulle utgöra den första s. k.
landavsatsen, vilkens västra del genom olikformig
nivåförändring skulle ha sänkts under havsytan, medan den östra
kanten kommit att sticka upp som ögirland. På
fastlandet trodde Richthofen sig kunna urskilja ytterligare tvenne
dylika landavsatser, vilkas sänkning dock varit
obetydligare. Dessa förkastningars regelbundna bågform utgjorde
visserligen en svårighet, som dock ansågs vara av mindre
ketydelse, alldenstund bågformiga remnor förekomma i
asfalt och andra ämnen.

Ehuru man måste erkänna att denna teori har den
historiska förtjänsten att för första gången medvetet ha brutit


[1] F. v. Richthofen, Über Gebirgskettungen in Ostasien.
Geomorphologische Studien aus Ostasien 4, Sitzber. d. Kgl. Preuss. Ak. d. Wiss.,
Berlin, Phys.-math. KL, 40, s. 867—891, 1903.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free