- Project Runeberg -  wegener /
127

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Köppen, Nansen och Born[1] är det sannolikt att det under
isens tyngd nedsänkta området runt om är omgivet av
en zon med svag vertikal rörelse i motsatt riktning, vilket
enligt de nämnda forskarna förklaras av att sima rört sig
åt sidan under den nedtryckta skivan. Allt detta
förutsätter naturligtvis plasticitet.

Den andra hithörande företeelsen är den under loppet
av jordens historia skeende förflyttningen av
rotationspolerna. I sjätte kapitlet ha vi härlett polläget för
karbontiden och för permtiden och funnit det vara ett helt
annat än det nuvarande. Vi veta likväl icke om läget har
ändrats även i förhållande till jordens inre eller om, såsom
flera författare vilja se saken, endast jordskorpan har
förskjutit sig. Förmodligen hava bägge delarna inträffat.
Därmed må förhålla sig hur som helst, i alla händelser
nödgas vi antaga att jordklotet eller en del därav är
trögflytande. Vid en vridning av jordskorpan är detta utan
vidare klart; är det åter fråga om flyttning av polerna
i förhållande till det inre, behöva vi likaledes ett plastiskt
jordklot. Ty redan Laplace har visat att axeln i en stel
jord icke kan ändra läge. Vi inse utan vidare att axeln
för största trögheten är utomordentligt väl fixerad genom
den ekvatoriala avplattningsförtjockningen, så att icke ens
de största kontinentförskjutningar eller andra geologiska
fenomen kunna ändra axelns läge märkbart, och därför
måste också rotationsaxeln bibehålla detta läge, om vi
bortse från den lilla Eulerska perturbationen. Ett annat
blir förhållandet, om jorden är plastisk. Under denna
förutsättning, säger lord Kelvin,[2] kunna vi »icke blott
medgiva utan som högst sannolikt påstå, att axeln för största


[1] Jämför den sammanfattande framställningen i A. Born, Isostasie
und Schweremessung, ihre Bedeutung fär geologische Vorgänges s. 91,
Berlin 1922.
[2] Sir William Thomson, Report of Section of Mathematics and
Physics, P. II, Report of British Association, 1876.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free