- Project Runeberg -  wegener /
121

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

internationella breddobservationerna undersökta små
polsvängningarna användas för denna bestämning. De
utgöras av små cirkelliknande rörelser av rotationspolerna
omkring de ytterligt långsamt, hittills nästan omärkligt
vandrande tröghetspolerna. Här kunna tvenne perioder
konstateras, en årlig påtvungen period, som enligt
undersökningar av Spitaler och Schweydar orsakas av
luftmassornas årliga omflyttning och här icke vidare intresserar
oss, samt en fri period om 14 månader. Enligt Eulers
teori, som dock förutsätter en fullkomligt stel jord, borde
denna fria period uppgå till endast 10 månader. Newcomb
förmodade och Schweydar visade genom beräkning att
denna avvikelse från teorien beror på en obetydlig elastisk
deformation av jordklotet, vilken i ringa mån
omorienlerar den ekvatoriala avplattningsförtjockningen. Under
dessa omständigheter kan man begagna den nämnda
avvikelsen för att beräkna den kraft med vilken jorden
motsätter sig en elastisk deformation, d. v. s.
formelasticitetskoefficienten μ. Schweydar fann som medelvärde för hela
jorden 18 x 1011 g/cm sec2 eller om skillnad göres mellan ett
bergartshölje och en järnkärna, 7 respektive 20 till
24 x 1011. För kallt stål har denna koefficient värdet
8 x 1011

En andra möjlighet erbjuda ebb- och flodrörelserna i
jordklotets fasta delar. Vore jorden fullkomligt stel, skulle
månens och solens dragningskraft visa sig genom
ändringar i lodlinjen hos horisontalpendeln. Storleken av dessa
kan utan svårighet beräknas. Nu visar horisontalpendeln
i verkligheten påverkningar, som dock uppgå till endast
2/3 av de teoretiska. Denna avvikelse beror på att jorden
själv utför svaga ebb- och flodrörelser. Även dessa
deformationer av jordklotet äro av rent elastisk natur och
bero icke, såsom kunde ifrågasättas, på flytningsrörelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free