- Project Runeberg -  wegener /
97

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1 och 2, för att där genast avläsa en förklaring. Just dessa
förhållanden visa på det tydligaste vilka stora företräden
förskjutningsteorien även rent biologiskt sett äger framför
teorien om de sjunkna landbryggorna. Avståndet mellan
de varandra närmaste punkterna på Sydamerika och
Australien, nämligen Eldslandet och Tasmanien, uppgår för
närvarande räknat efter storcirkeln till 80°, alltså till
lika mycket som avståndet mellan Tyskland och Japan,
och mellersta Argentina ligger lika långt från mellersta
Australien som från Alaska, eller som Sydafrika från
nordpolen. Tror man verkligen att det här räcker med
endast en landförbindelse för att säkerställa utbytet av djur-
och växtformer? Och huru sällsamt är det ej, att
Australien alls icke haft något formutbyte med de så ofantligt
mycket närmare liggande Sundaöarna, invid vilka den
ligger som ett främmande land ur en annan värld! Var och
en inser att vårt antagande, som reducerar Australiens
forna avstånd från Sydamerika till en bråkdel av det
nuvarande och å andra sida skiljer detta land under äldre
tider från Sundaöarna genom ett brett djuphavsbäcken, för
förklarandet av den australiska djurvärlden betyder en
befrielse.

Även inom det växtgeografiska området har
förskjutningsteorien redan slagit rot. Irmscher[1] har i en större
avhandling undersökt blomväxternas utbredning efter deras
första uppträdande under krittiden och kommer till
slutsatsen att förskjutningsteorien och de i samband med
denna antagna lägena för polerna och ekvatorn bäst förklara
de funna sakförhållandena. Likaså ansluter sig Koch[2] till


[1] E. Irmscher, Pflanzenverbreitung und Entwicklung der
Kontinente. Studien zur genetischen Pflanzengeographie. Mitt. aus d. Inst.
f. allg. Botanik in Hamburg Bd 5, Hamburg 1922, s. 15—235.
[2] F. Koch, Über die rezente und fossile Verbreitung der
Koniferen im Lichte neuerer geologischer Theorien, Mitt. d. d. Dendrolog.
Ges. Nr 34, 1924, s. 81—99.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free