- Project Runeberg -  wegener /
77

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Javas sydvästkust hela det framför den australiska
kontinentskivan liggande området till och med Celebes,
tillika med nord- och nordvästkusten av Nya Guinea. Enligt
Gagel[1] förekomma på Nya Guinea vid Kap Kung Wilhelm
och även på Nya Pommern[2] helt unga terrasser, vilka
äro upplyftade 1 000, 1 250, kanske nära 1 700 m. Detta
mycket egendomliga förhållande tyder i alla händelser på
att mycket våldsamma krafter här varit i verksamhet under
senare tid och passar sålunda väl samman med vår åsikt
om dessa skivdelars kollision.

Tvenne underhavsryggar förbinda Nya Guinea och
nordöstra Australien med de bägge nyzeeländska öarna och
synas visa vilken väg förskjutningen gått; de äro måhända
efterblivna, smälta massor från kontinentskivans
undersida.

Beträffande Australiens förbindelse med Antarktis är
föga att säga på grund av vår ringa kännedom om
sistnämnda kontinent. En bred strimma av tertiära sediment
följer Australiens södra kant och sträcker sig genom hela
Bass’ sund, men dessa lager anträffas ånyo först på Nya
Zeeland, under det att de saknas på Australiens östkust.
Om vi bortse från det tasmaniska ankaret, har alltså kanske
redan under tertiärtiden en vattenfylld gravsänka,
måhända även ett djuphav, skilt Australien från Antarktis.
Allmänt antager man, att de tasmaniska lagren fortsätta till det
antarktiska Victorialand. Å andra sidan skriver Wilckens[3]:
»det nyzeeländska veckningsbergets sydvästliga båge, den
s. k. Otagosadeln, ter sig vid sydöns kust tvärt avskuren.
Denna avslutning är icke naturlig, utan beror utan tvivel


[1] C. Gagel, Beiträge zur Geologie von Kaiser-Wilhelmsland. Beitr.
z. geol. Erforsch. d. Deutsch. Schutzgebiete, h. 4, Berlin 1912.
[2] K. Sapper, Zur Kenntnis Neu-Pommerns u. des
Kaiser-Wilhelmslandes. Peterm. Mitt. 56, s. 89—193, 1910.
[3] O. Wilckens, Die Geologie v. Neuseeland,. Geol. Rundsch. 8,
143—161, 1917.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free