Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anhängarne till läran om sjunkna
landbryggekontinenter ha alltså ett mycket starkt argument på sin sida, ty
att fordom breda landförbindelser funnits mellan numera
vitt skilda kontinenter kan knappast dragas i tvivelsmål,
alldenstund den fossila växt- och djurvärlden är likartad
och även den nutida visar släktskap. Att dessa
landbryggor skulle ha utgjorts av kontinenter, vilka senare sjönko
i djupet och nu bilda bottnen i djuphavet, antog man utan
vidare granskning såsom självklart, så länge man stod på
kontraktionsteoriens mark och ej alls tog i betraktande
möjligheten av annan lösning genom horisontala
förskjutningar av kontinenterna. Såsom v. Ubisch[1] framhåller,
tillfredsställer förskjutningsteorien dessa fordringar likaså
väl som det hittills vanliga antagandet, att numera sjunkna
mellanliggande kontinenter existerat, ja t. o. m. ännu
bättre, emedan det nutida stora avståndet mellan
kontinenterna gör, att den nära släktskapen i fauna och flora
likafullt synes gåtfull, även om ett formutbyte varit möjligt
över ett mellanliggande fastland.
Argumenteringen från den motsatta sidan, d. v. s.
anhängarna till läran om oceanernas och kontinenternas
permanens, utgår icke från biologiska utan från geofysikaliska
fakta och riktar sig betecknande nog icke mot själva
existensen av forna landförbindelser, utan mot existensen av
mellanliggande kontinenter. Som första argument anföres det
redan förut vidrörda förhållandet, att djuphavsavlagringar
av någon avsevärd utsträckning icke förekomma på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
