Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det gamla huset fans ett hvalf, tillslutet med en
jerndörr. Norrbaggen uppbröt dörren och gick in i
hvalfvet; här på ett bord låg en tupp, omgifven af
guldkronor, sådana som furstar bära på hufvudet. Han
vred i hop två af dessa kronor och stoppade dem i
sin ficka. Då ropade husets egare ned till honom,
att han tog för mycket för sig sjelf, och dervid
försvann hela guldskatten utom den del deraf, som
norrbaggen hade i sina fickor, och den behöll han sjelf.
I en gård i Riseberga socken fans en gammal
skatt nedgräfd i en vagnsport, och då man fått se
säkra tecken på, att så var, sände gårdens egare bud
efter en klok gubbe, som skulle upptaga den samme.
Han utvisade sjelfva stället och sade, att husmodern,
som var i välsignadt tillstånd, var den som kunde
upptaga den, när de bara gräft undan en del af
mullen. När detta senare var gjordt, lockade hon
karlarne in till bordet, och medan de åto, upptog
hon ensam skatten och gömde den så, att den kloke
ej skulle få hälften. Men han uppdagade genast
sveket och lofvade i vredesmod, att kvinnan skulle
ensam äta upp hela skatten. Detta skedde också på
så sätt nemligen, att hon blef sjuk och fick ligga till
sängs i fjorton år, och under denna tid träffades
mannen af så många andra missöden, att hela skatten gick
åt för att betäcka egendomens skador samt de utgifter
husmoderns sjukdom kräfde. När sista öret af det
orättfångna godset var användt, blef hon åter frisk.
På byn Farstorps egor i Riseberga socken finnes
ett stenrös, kalladt Maglerör; dit kom en
påskdagsmorgon före soluppgången en bonde, för att på byns
allmänning söka sina hästar. Han såg då en stor
hög penningar ligga vid Maglerör. Han band nu
sina byxor fast nere vid knäna och fylde dem derpå
med så mycket penningar, de kunde rymma, och gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
