Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända tills en af de små brudpigorna råkade att komma
på hufvudet i ett soppfat; då skrattade flickan, och
så försvunno vättarne.
Långt uppe i vårt land ha de andra begrepp,
än vi skåningar, om vättar, ty vi hålla dem för att
vara goda väsenden, men uppe i Norrland tro de
dem om ondt. Jag känner en bildad dam från
Hernösand, och hon försäkrar att hennes mor blifvit
»vitterbiten» (hon säger att vitter är det samma som våra
vättar). Frun stod på en stol, för att hänga upp
gardiner, då hon kände att någon bet henne i foten,
tvärs igenom både känga och strumpa, och då hon
såg efter, var der på foten märken efter tre små
tänder; men fotbeklädnaden var oskadad. Då plågorna
voro stora, tillkallades läkare; han gaf det onda ett
lärdt namn, föreskref ett slags salfva, men den blott
ökade smärtorna. Han rådde henne då att söka en
berömd klok gubbe. Denne kom, bad den sjuka
ha tålamod till midnatt, ty förr kunde han ingenting
uträtta i denna sak. Klockan tolf tog han nio korn
salt, gick ut på gården och kastade saltet öfver sin
venstra axel, sägande: »Tag du dessa saltkorn och
gif N. N. sin helsa igen!» Härvid stillades
ögonblickligen plågan och återkom aldrig. Jag har dock
äfven hört, att folket i våra egna skogstrakter, t. ex.
i Norra Åsbo härad, tro, att om man slår ut kokhett
vatten i rännstenen, så vättarne skållas, komma de
om natten och nypa den skyldige både gul och blå.
Jag har en slägting i Krogstorp, Väsby socken;
hon omtalade, att i en gård der i byn hade för 20
à 30 år sedan af någon osynlig varelse tillstälts ett
oväsen utan all like. Husgerådet slogs sönder,
knifvarne flögo omkring i stugan, spinnrockarne stjelptes
öfver ända, och der var ett buller, så man kunde
förlora förståndet dervid. Dit kallades både prester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
