- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
130

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den heder som slägt och rang fordrade. Jag minnes
godt ett bröllop i Glimåkra socken, der det skedde,
att då brudparet efter vigseln skulle köra från kyrkan,
och brudgummen skulle åka hos bruden, blef der
ingen plats ledig åt den ena brudpigan, utan måste
hon, som var en bonddotter af en förnäm slägt, gå
till bröllopsgården. Men hon blef ändå den som kom
först dit, ty brudföljet hade ej tågat mer än ett ringa
stycke väg från kyrkan, förrän hästarne för brudparets
vagn stannade och kunde ej förmås att gå ur fläcken.
De, som följde närmast efter, skyndade sig att byta
hästar med brudparet, så ingen vidare skulle akta på
missödet, men efter att ha gått några steg, stannade
äfven de. Tredje paret framleddes och spändes för;
åter gick det några steg, så punkt; det stod och kunde
ej fås från stället, hvarken till höger, venster eller
rätt fram. Då kunde det naturligtvis ej döljas för det
öfriga följet, att här var hexeri med i spelet, och en
af brudens fränder körde upp till närmast liggande
gård, lånte der en vagn, i hvilken brudparet tog plats;
sedan var der ingenting i vägen, utan hästarne
trafvade nog så snällt hem till bröllopsgården. Hvar och
en förstod, att brudpigan eller någon af hennes
närvarande slägtingar förgjort vagnen i harm öfver den
ohöflighet, som visades henne. Hade brudparet
kommit att tänka på, att hennes familj var beslägtad med
Neringen i Örkeneds socken, skulle de nog tagit sig
till vara, ty han var känd för att kunna trolla skarpt.
En gång var han i Kristianstad och kom så in till
en köpman, som slagtade folk och dref handel med
menniskokött till hundturken. Köpmannen bjöd
Neringen in genom det ena rummet efter det andra tills
denne började begripa, att man ville ha honom dit
in, der yxan hängde öfver dörren och der luckan i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free