Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röring med den högsta societeten. Måuga såväl bröllops- och
begrafnings-verser som i synnerhet andra smärre tillfällighetsstycken
visa origtigheten af Atterboms antagande, att “landets högadel och
magnater redan börjat växa ifrån en dylik sångmö som Runii“;
denne literaturhistoriker medger dock, att R. icke var en “fal
lakejsjäl såsom massan af hans rimmande samtida". Ofta skref han
blott derför, att hans goda hjerta icke kunde säga nej, äfven då
han af sin tilltagande sjuklighet fann sig uppmanad att “Platt låta
bli alt versmakeri och frälsa min hälsa“. Genom denna sjuklighet
kom ett nytt drag af vemod in i hans diktning under de senare
åren; så klagar han i sin ordlekande Valet-vers til Gref Claes
Strömberg, då jag corrigerade hans sidsta exercitium Styli Oct.
1712": “Corporeis mihi claustris mea clauditur aura“, och rörande
är den profetiska vers han skref strax före sin död:
Har Majus warit swår och bitter tid för Runius,
Så ger wäl honom Gud en god och rolig Junius.
På sin födelsedag d. 1 Juni lemnade ock den midt under siua
plågor glade sångaren1) detta jordiska med alla dess löjliga
“fåfäng-ligheter".
Yida var Ruuius känd och berömd, och hans visor sjöngos
och afskrefvos öfverallt. Naturligt är, att han icke kunde undgå
att taga intryck af detta uppmärksammande; och man finner honom
icke okänslig för ett tadel, som någon gång lät höra sig* 2), men
som snart måtte förstummats inför det allmänna lofordet — för
att åter dyka upp och nästan alldeles beherska omdömet hos
följande tidehvarfs vittra kritik. Om sin poetiska verksamhet yttrar
han sig dock oftast med en älskvärd anspråkslöshet och medgifver
gerna, såsom i det qväde han på flera språk skref till Anders
Brodinus: “Altsamman är nu lialft, halft galit på uthländska, Halft
x) Jfr Acta lit. Svec. årg. 1734 s. 67: “Hoc admirandum præterea,
Nostrum [Runium] inter morboram incommoda feliciter adeo res lætissimas
exprimere potuisse, ut eos etiam longe superaret, qui otio et commoditate
undique essent instructi“.
2) Atterbom tror från Triewalds sida; jfr de ofvan omtalade
polemikerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
