Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid qvitterades icke saken utan vidare, ty snart följde ett
“Tacksambligit qvittens på den Rächning som är upsatt emellan en
som inbillar sig wara Poet och den andra som alldrig ärnar blij Poet“,
hvilken qvittens, ehuru den är ganska matt, likväl uppkallade Ruuius
till ett (för öfrigt föga artigt och icke heller så fyndigt^
“oum-giängeligit recipisse till den sällsamma qvittencemakaren och
iubill-ske verseskiämmaren ... ifrån en som sig sielf ingen ting 7nbilla_Z?“ *).
I detta senare stycke kallar Runius sin motståndare “ett wanskapligt
diur, en nambnlöös Junker Slensi£ och säger att “I giordt folcket
gladt, så att en hwar man ler Åth Edert påfund först, men sist
och mäst åt Ehr“; slutligen önskar Ruuius, att den okände måtte
passera sin juletid med "dem som ä så höfliga som I‘£, som “hälsa
Er och säja hör I Stuter, I wurm, I orkelöös, I flat, I
Store-truter ... då lära I wist få en frögdfull Jul kan tro, men kiere
lemna mig och wettigt folk I Roo“. — Dermed tyckes denna
egendomliga. polemik vara utagerad. Mycken uppmärksamhet och mycken
rolighet synes den hafva åstadkommit; man finner äfven bland
Triewalds poem ett stycke föranledt deraf: “Gamla jungfrurs
beröm. Utur et fruntimmers på landet bref till en des wän i staden
i anledning af en 1712 tryckt brudskrifft*) och de deröfwer wäxlade
skriffter*, såsom titeln lyder i den Westinska handskriften.
Väninnan i staden tackas för att hon sändt de verser, “Som i wår
hufwudstad ej ringa buller göra Och til inbördes krig twå Skalder
kunnat föra“; bröllopsskriften var nog “täck och artig“, dess förf.
“rimar lätt och rikt och mästa bifall winner", utom deruti “At
han sin wederpart ger altför hitsigt swar“ och icke vill tåla “at
andra annat mena“; och uti detta klander hade nog “fruntimret på
landet" rätt. Dessa stridsskrifter äro icke utan betydelse för Runii
karakteristik, hvarjemte de gifva oss en inblick i det literära lifvet
vid 18:de århundradets början och en bild af en bland våra
första vittra fejder. * I
D Detta stycke finnes särskildt afskrifvet i Nord. hs. n-.o 1140. —
I bd n:o 1125 påträffas mellan qväden, som otvifvelaktigt äro af Runius,
flera anonyma, som påminna om hans stil, såsom en visa i 12 strofer “Gud
som sig till lof och prijs Man och qivinna skop“.
“*) Vide Runii Poesie!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
