Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1711: En ny tvisa på en gammal ton1). “Skall kiärlek icke
fylla Hwad fiendskapen tömt" utropar förf. här, och hau råder att
med “kyssar Och annat liufligt mer“ bota “hwad de Ryssar i
släclit-ren rifwit ner’. Detta råd följer nu herr Drake, som tänkt på
"wår brist At Swer’ge wid Pultava En hop med Adel mist"; honom,
som ämnar fägna verlden “Med nytt förskått och folck, På hela
werldens wägnar jag tackar såsom tålk“. — I ett “Additament til
en precieuse“ klagar förf. öfver dem, hvilkas öra “wämjer wid at
höra På ett förnufftigt skiämt“; och det tyckes af detta och af
hvad vi strax gå att berätta, som om Runius någon gång fick
uppbära klander för sitt skämt i bröllopsqväden, hvilket stundom var
väl fritt och ej alltid så “förnufftigt", men vanligen icke råare än
andra samtida rimmares och vida mindre än t. ex. Lucidors.
An en gång återkomma vi till skriften “Angående at Gå Ogift
är förgift". På den åberopar sig nemligen ett senare qväde af d.
18 Nov. 1712, då handelsmannen Olof Apelrot försättes Vtur EU
beswärligt I EU Härligt, Ärligt, Tciärligt och nyttigt Stånd; förra
gången, säger förf. här, “sattes Giftermål mot then allmänna nöden",
men “Tå war ther en, som skref, jag hade talt för mycket, Hon
skref thet ock på Vers, fast det ey kom på trycket". Denna
skribent hadc ock sagt att “ogift gå är wara änglom lik“, hvarpå
Runius helt förnuftigt anmärker, att det kan gå för sig i
himmelriket, men icke här på jorden, “Ty kiäre war så god Och kläd vtaf
tig först titt lystan kiött och blod“. Derefter visar Runius
äktenskapets nödvändighet ur religiös och nationalekouomisk synpunkt i
temligen torra verser, der de olika tänkande få åtskilliga slängar
såsom t. ex. “Här döme thet förstånd, som lärdt at bruka alfwar,
Ty detta är ey mat för nyss vtkrupne kalfwar“; och slutligen
lyckönskar han Apelrot, “som icke giordt som jag och flere mina
Wän-ner, Som hela Stockholms stad för gamla stutar kiänner", de der
genom sitt ungkarlsstånd "tyckas neka En ting liwar på the
’) Denna gamla ton angifves i Dudaim vara “Thet är en gammal
lära“, en ofvan citerad omtyckt vers af Lindschöld. Atterbom har anfört
Runii visa, men förändrat, sammanslagit och omkastat flere strofer;
hvilket af honom ofta använda förfarande icke är egnadt att gifva en fullt
rigtig nppfattning af författarne i fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
