Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“war hwarken liderlig eller fyllhund14, och i en vers i G. G. Wrgls
antologi uttalar hau sin förnöjsamma, litet epikureiska lefnadsvishet:
“Dricka lagom, äta godt... wara nöijd och lefwa bra, är det bästa
man kan ha“.
Fylleriets dårskap såg han med den satiriske humoristens
ögon; komiskt, men något öfverdrifvet tecknar han den i En Suputs
förswar1). Man hade förebrått suputen, att han varit full i
“Ehreupreusos hus“ i Örebro; men han ångrar hvarken detta rus
eller alla andra han tagit, ty “Wijnet fröjdar menskans hierta etc.“;
och så redogör han ganska fyndigt för alla fördelar och ljufligheter,
dem vinet skänka, och för hvilka förf. sjelf icke tyckes vara
alldeles okänslig. Efter denna långa beskrifning utbrister suputen:
Tröst2) då win ock detta giöra,
Alt det onda så förstöra,
Hwarför klagas iag då an
Att iag dricka will och kan?
Dricka skall iag, druckit har iag,
Drucken blir iag, drucken war iag,
Dricka är min bästa skatt,
Dricka skall iag dag och natt.
Nykter är iag illa mulen,
Nykter är iag rätt modstulen,
Nykter är iag full med pust,
Nykter är iag utan lust.
Fuller är iag full med nöje,
Fuller är iag full med löje,
Fuller är iag full med frögd,
Fuller är iag säll, förnögd.
Väl skulle man kunna gifva Hammarsköld rätt uti att
Holmströms stycke, trots det dityrambiska slutet, saknar “det egna slags
eld och häftighet", som råder i Lucidors dryckesvisor; meu vi
kunna deremot icke finna, att "En suputs förswar" visar “en
råhet, som vida öfvergår den som utmärker Lucidors qväden".
Tvärtom röjer det under den uppsluppna ytan mera besinningsfullhet
än som låter sig förena med en äkta dryckesvisa; och det är denna
öfvervägande reflexion, som hindrar oss att hänföra det samma till
den bacchanaliska lyrikens mest uttrycksfulla alster, såsom Lidén
och Malmström tyckas vilja göra. *)
*) Anses allmänt vara af Holmström; en afskrift i U. B. hs. ur
E. M. Fants samlingar uppgifver Runius vara författaren. I en annan
afskrift i Nord. hs. kallas stycket “Dryck Statens Beröm“; der -tillägges
efteråt: “crede mihi, distant mores a carmine nostro...“
2) = kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
