Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är små angenäma interiörer den poetiske sjömannen ger
oss från lifvet i den nu uppblomstrande hamnstaden Carlskrona.
Man finner, att han vid sina vänners familjehögtider gerna infann
sig med ett skämtsamt qväde, som säkerligen högt värderades; men
ingalunda var Rosenfelt en vanlig tillfällighetsrimmare, såsom man
velat påstå1).
I början af den nyss citerade dikteu funno vi ett
natur-beskrifvande drag, som för öfrigt är karakteristiskt för den
humoristiska visan. I naturen icke blott på sjön, utan ock på landet
trifdes Rosenfelt väl; detta framgår äfven af andra stycken,
sär-skildt det Om landtlefwcrnes beröm, som finnes intaget i den 1686
utgifna samlingen. Det är icke original, man igenfinner deri Opitz’
på sin tid berömda ttLob des Feldlebens“, hvarmed början och
slutet2) alldeles öfverensstämmer. I st. f. Opitz’ långa och torra
be-skrifning på landtmanuens sysslor har dock R. en kortare,
godmodigare och mera folkligt hållen teckning af en svensk bonde.
Då han dervid kommer att omnämna “ett lustigt slåtteröhl", som
denne ej kan undgå att tillställa, utbrister han, lifvad af sin egen
M Hskld har tydligen utan noggrannare kännedom om R:ts
diktning fält det kategoriska yttrandet, att “Rosenfelt lät icke gerna något
bröllop, bondegästabud, slotteröl, om hvilket, han kunde erhålla kunskap,
förbigå utan att. ur armen skaka några rimrader“. Han synes hafva
dragit denna slutsats ur hvad Beckstadius i “Adelige och Lärde Svenske
Sjöman“ berättar, neml. att B. i Upsala sett en qvartvolym af R:ts
dikter, upptagande “qväden vid åtskilliga tillfällen såsom vid Bröllop,
Bonde-Gästabud, Slåtter-öhl“, hvilka ord Liden, Historiola s. 89, citerar
med tillägget : “perofficiosam hane Amiralis Musam fuisse, constat“.
Verkliga förhållandet är dock det, att de fem bröllops- och nio grafskrifter han
efterlemnat alla äro skrifna till slägtingar eller nära vänner; ingalunda
var sålunda hans sånggudinna “perofficiosa“ vid hvilket tillfälle som helst.
Tillägges då, att manuskriptet icke innehåller någon dikt vid “Bonde-’
Gästabud", utan endast ett slåtterölsqväde, träder haltlöshet.en af Hsklds
yttrande i öppen dag.
2) De sista raderna hos Opitz: “Der ist gar sehr verblendt, Der
sonst zwar alles weiss, doch sich nicht selber kennt“ innehålla en då för
tiden särdeles omtyckt poetisk vändning, som v. Beijer varierar i en
sonett “Om ensligheten“ och äfvenledes utgör klämmen i m:me Des
Houlie-res’ af Werwing öfversatta epigram “öfwer lärdom och kunskaper“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
