Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar som förut: i den didaktiskt-sa ti riska dikten, i
bröllops q vä det och i visan. Den först nämnda tog, om man
undautager den personliga polemiken, icke någon större fart, förr
än man gjort bekantskap med pseudoklassicismens satiriker ex
pro-fesso, Boileau, sålunda icke förr än mot periodens afslutuing,
hvadan vi till sist uppskjuta behandlingen deraf. Visdiktningen, i
hvilken förut särskildt Lucidor och Lindschöld utmärkt sig, fortsattes
deremot alltjemt, och man eger från denna tid en mängd visor icke
blott i den allvarliga, utan äfven i den skämtsamma stilen. Det
s. k. högtidsqvädet stcrt nu i sitt flor; vid märkligare tillfällen
inom konungaborgen skrefvos otaliga verser, hvilka stundom icke
blott voro anmärkningsvärda för sin längd, utan äfven för sin
originalitet och sina storartade ansatser — det var den tidens
“hjeltedikt“. Antalet begrafnings- och bröllopsqväden tillväxte i
fruktansvärd grad; skada blott att icke poesien dermed höll jemna
steg! Det mesta var af högst moralisk, men tyvärr högst tråkig
beskaffenhet och utgjordes då som nu af utvattnade allmänsatser
eller värdelöst ordsvammel. Någon gång blefvo dock författarne
mera underhållande, när de förstodo att återgifva en rent lyrisk
eller komisk stämning. Det är i sist berörda hänseende
tillfällighets-diktarne från tidehvarfvets senare skede nu skola betraktas,
hvar-jemte vi här återupptaga skildringen af det Carolinska
bröllops-qvädet, hvars tidigare utveckling i III afdelningen framstälts.
Ännu under flera årtionden kan man iakttaga Stiernhielms
inflytande äfven i formelt hänseende, och hexametriska
bröllops-skrifter af komiskt innehåll, orimmade som rimmade, voro
ingalunda sällsynta; likväl var det mest anonyma eller mindre
betydande författare, som nu gingo i denna Stiernhielmiserande
rigt-ning. Alexandrinen var den vanligaste versformen, men der bredvid
utbildade sig en mångfald lediga metra, som ofta antogo visans ton
och merendels användes i tilläggsverserna efter den egentliga
brudskriften; fria rytmer med daktyliskt taktslag syntes för öfrigt vilja
aflösa den hastigt framskyndande, men afmätt högtidliga
“bjelt-versen“. Man skref äfven någon gång i skämtande afsigt
bröllops-skrifter på prosa; i Bergii Små-Saker del I s. 58 meddelas en
dylik, vid hvilken utgifvaren anmärker: “För at wisa, det Bröllops
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
