- Project Runeberg -  Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning /
21

(1888) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behandlingssättens mångfald. Men detta bur ju icke hindra, att
en skilnad och en väsentlig sådan egde rum mellan de båda
tide-hvarfven, liksom en dylik förefinnes mellan den Carolinska
renais-sancen och Frihetstidens, ehuru denna väl också var en utbildning
af den förra. Utoni denna fortbildning af den föregående periodens
“innersta väsen“ finnas nemligen flere andra, kanske väsentligare
åtskilnader. De frihetsidéer, humanismen bar i sitt sköte, hade i
norden under Wasaregenternas tid icke slagit djupa rötter; ännu
gingo både vetenskap och vitterhet i kyrkans ledband, och särskildt
åsyftade all konstpoesi att direkt förhärliga kristendomen. Med
den egentliga renaissanceperioden inträdde ett annat förhållande:
nu kom den verldsliga diktningen icke blott att bestå af okonstlad
naturpoesi, den inkräktade en stor del af konstpoesiens område,
äf-ven om betonandet af det sensuella icke hos oss fick så stor
genklang som hos de mera sinligt anlagda romanska folken; känslorna
för fosterlandet, för den älskade-, för trogna vänner, vid högtidliga
eller glada tillfällen utsjöngos nu af de talrikt uppstående skalderna
ofta utan tillsats af religiösa eller moraliska betraktelser. Den
ofvannämda didaktiska tendensen, som väl i allmänhet stämplar
tidehvarfvet, fick också mer och mer maka åt sig; visserligen
vågade man väl icke bryta mot trosartikeln, att poesien företrädesvis
skulle gagna, men vi se flerstädes i den Carolinska literaturen, och
icke blott omedvetet i visan såsom äfven under föregående skede,
djupare åsigter om poesiens väsende bryta fram under den tunga
massan af prosaiskt rimgods. — Sätter man åter renaissancens
betydelse i dess arbete för formens utbildning och fulländning,
träder språnget mellan de båda tidehvarfven i öppen dag; ty den förra
perioden, inberäknadt öfvergångstiden, kan i detta afseendc endast
anses hafva frambragt ett svagt famlande efter det rätta: blott
någon gång under de sista Wasaregenterna hafva lyckade metriska
försök framkommit och då oftast genom direkt iuflytande från
utlandets poesi, t. ex. några psalmbearbetningar, såsom af Ausius,
och de s. k. Wiwallii visor, hvilka sannolikt till stor del äro
öfver-sättningar af tyska original och derför, såsom redan bärande
re-naissancerörelsen inom sig, måhända böra vid sidan af Rosenhanes
dikter sättas såsom inledande det Carolinska tidehvarfvets roman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wecarolin/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free