Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 14. Asp och popplar (Sl. Populus) - a. Asp (Populus tremula) - b. Popplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
aspens kvistrensning, dels att utgöra ersättningsstammar, för den händelse nägon
större del av asparna måste på grund av rötskada i förtid utslås.
I de naturliga föryngringarna av asp inställer sig i våra marker i de flesta
fall gran förr eller senare, och den bör där hälsas välkommen, emedan den
naturliga utvecklingsgången är, att det rena aspbeståndet avlöses av gran. Såsom
allmän regel får väl också anses, att det ej är av fördel att under mer än ett
omdrev hava asp på samma mark. Där andra för marken lämpliga trädslag ej
infinna sig på naturlig väg i de rena aspbestånden, är det således i de flesta fall
skäl att sedan aspen kommit upp i 40—50-årsåldern genom kultur införa sådana
trädslag, lämpade för att i framtiden avlösa aspen. Förutom gran kan härtill
i södra Sverige, allt efter markens beskaffenhet, användas silvergran,
douglas-gran eller bok.
b. Popplar.
Flera hos oss ej inhemska poppelarter hava blivit hit införda men företrädesvis
såsom park- eller alléträd. De utmärka sig alla för en synnerligen snabb växt och
stor förmåga att utslå skott från stubbar och rötter. Virket är lätt och löst. splinten
vit till ljust ockragul, kärnan merendels brunaktig. Dess bränslevärde är ringa, men
såsom slöjdvirke har det ungefär samma användning som aspens och är liksom detta
lämpligt till tändsticksfabrikation, ehuru det skattas mindre på grund av sin mörkare
färg. I lika hög grad som aspen äro de införda poppelarterna utsatta för angrepp av
rötsvampar och synas vara ännu mera begärliga för vedbockarnes, alvivelns och
trä-fjärilns larver. De trivas bäst på myllrik, något lerblandad sandjord i fuktiga
lägen
I botaniskt hänseende närmast vår asp stå silverpoppeln (Populus albo) och
grå-poppeln {P. canescens), vilken sistnämnda dock allmänt anses såsom en hybrid av
den förstnämnda med aspen. Silverpoppelns blad äro hjärtlikt äggformade, våglikt
tandade, ofta dock handformigt flikade, på undersidan och stundom även på översidan
vitludna. Gråpoppelns blad äro mera rundade och mindre hårludna. Båda arterna
kunna nå betydande storlek och äro synnerligen snabbväxande. C. F. Lundström1
uppgiver exempelvis, att i Uppland 2 ex. av gråpoppeln på 29 år nått resp. 60 och
51 cm. diam. vid br. h. utanpå barken. Silverpoppelns virke är skörare än
gråpoppelns, varför trädet ofta avbräckes av stormar.2 Båda arternas egentliga hemland är
södra Europa samt Asien. Hos oss ha de visat sig tämligen härdiga upp i mellersta
delarna av landet. Kanadapoppeln (P. deltoides syn. canadensis) härstammar från
Nordamerika. Den igenkännes genom sina glatta, tämligen spetsiga blad, som vid
utsprickningen hava en rödbrun färg, sin glesa, av utstående grenar bildade krona,
sina stundom kantiga yngre grenar samt sin merendels enfärgade skorpbark, under
det att yngre grenar äro vitprickiga. Även denna art kan nå betydande dimensioner.
Nära denna art, ehuru härstammande från gamla världen, står svartpoppeln (P.
nigra), som lättast skiljes från föreg, därigenom att bladen vid lövsprickningen
merendels äro gröna, att de yngre grenarne sakna vita fläckar och att barken hos äldre
träd nedifrån uppåt antager en svartaktig färg.3 Torde vara härdig ganska långt upp
i Norrland.
1 Om poppelplanteringar, Stockholm 1899.
2 A. Oppermann, Træ og andre Skovprodukter. Köpenh. 1913 sid. 98.
3 O. G. Petersen, Forstbotanik, sid. 283.
— 7H —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
