Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 6. Bok (Fagus silvatica)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
blomning uppgives kunna redan på efterhösten förespås till kommande år,
emedan de knoppar, som innehålla de anlagda blomställningarne, äro större och
tjockare än de enbart bladförande. Man bör dock vakta sig för att härpå
grunda alltför vittgående förhoppningar på ollonår, ty under blomningen på
våren kunna blommorna lätt skadas av frost eller alltför regnig och kall
väderlek. Goda ollonår inträffa av dessa anledningar med mycket växlande och ofta
långa mellanrum.
Linder den 15-årsperiod (1895—1909), varifrån samlade observationer från vårt
land föreligga, hava rätt goda ollonår i södra Sverige inträffat 1897, 1900, 1906 och
1909,1 således med blott 3 års mellanrum, vilket kan sägas vara ett särdeles
gynnsamt medeltal, då man eljes stundom kan få vänta ända till 8—10 år på ett gott
ollonår. I Danmark beräknas medelmåttiga ollonår inträffa med omkr. 5 års
mellanrum, och i Tyskland kan man enligt uppgifter från Harz, där man ända sedan 1685
fört anteckning däröver, fått fulla ollonår endast i medeltal vart io:e år. På gränsen
till bokens utbredningsområde mot norr i vårt land händer det ofta, att bokollonen
ej äro grobara. Detta omförmäles t. ex. under år 1909 hava varit fallet i vissa delar
av Småland och Västergötland.2 1908 buro de gamla bokarne vid Skogsinstitutet i
Stockholm rikligt med frö, men de voro nästan samtliga odugliga.
Ollonen mogna i oktober, något förr eller senare beroende av årsväderleken.
De kraftigaste ollonen fås i regel från 80—1 oo-åriga träd. Ollonen växla
märkvärdigt litet i storlek. Av förf. under olika år räknade ollon ha visat mycket
närstående tal, nämligen omkr. 1,800 pr liter, vilket även var fallet med år 1909
vid Skogsinstitutet undersökta ollon från Skåne. Dessa gåvo i medeltal 1,835
st. pr liter med en vikt av 450 gr. En kilogr. innehöll 4,116 st. och rymdes
på 2,2 liter. Enl. tyska uppgifter3 gå på 1 kilo 4,000—5,000 st., och 1
hektoliter väger 40—50 kg., innehållande 190,000—220,000 st. Grobarheten är, såsom
ovan antytts, växlande, men av goda ollon bör man kunna påräkna en
grobarhet av 70—80
Då ollonen utsäs på våren, frambryta groddplantorna vanligen efter omkr.
4 veckor, och de hava ett synnerligen karakteristiskt utseende genom sina stora,
njurformiga, på undersidan vita hjärtblad. De 2 första bladen e*fter hjärtbladen
äro liksom dessa motsatta, och ofta stannar plantan första året med denna
bladsättning. A gynnsam växtplats utbildas däremot ett med sicksack-formigt
anordnade blad klätt, mer eller mindre långt huvudskott. I Skogsinstitutets
plantskola i Stockholm våren 1910 utsådda ollon från Skäne gåvo plantor, av vilka
många i september samma år hade 6—8 väl utvecklade blad (förutom
dvärg-skott med småblad) och de bästa en höjd från rothalsen av 27—30 cm.
Stundom fortsätter plantan flera år att växa med ett enda huvudskott, men i regel
utbildar hon redan i andra året sidogrenar och blir ofta tidigt buskig,
framförallt där hon drabbas av frost eller angrepp av parasitsvampar, insekter eller
andra djurslag. Plantbeståndets spridningsförmåga är stor.
Trädets kronbildning och stamform äro ofantligt beroende av
ståndortsförhållandena och, såsom det vill synas, även av nedärvda anlag. I fri ställning
1 E. Wibeck, Bokskogen inom Östbo och Västbo härad, Skogsvårdsfrs tidskr. 1910 sid. 6.
2 G. Schotte, Skogsträdens frösättning 1909, Skogsvårdsf:s tidskr. 1910 h. 1 sid. 86.
3 R. Hess, Holzarten sid. 44.
— 624 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
