Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
svampen angripna, samt klykformiga, spärrväxta och piskande träd. Förekomma
tätstående grupper av likvärdiga träd, upplösas dessa. Gallringens uppgift inom
denna period är att hålla beståndet friskt, åstadkomma en i möjligaste mån
jämn fördelning av stammarne samt befordra kvistrensningen såväl som
utbildandet av en god stam- och kronform, allt med iakttagande av att en
råhumus-bildande markvegetation ej får insteg.
Under samma period uppkvistas, där så erfordras, omkr. 300—400 av de
bästa stammarne, och kan även ett antal av dessa frihuggas enl. Wagener’s
metod.
Sedan huvudstammarne kvistrensat sig till 8—10 m. höjd, inläggas
ljushuggningar, vars styrka avpassas efter trädens vid gallringarne ådagalagda
reaktionsförmåga, dock ej gärna uttagande mera än omkr. 30 % av det förut gallrade
beståndets grundyta. Vid senare ljushuggningar tillses, att grundytan hos det
kvarvarande beståndet håller sig vid omkr. 30 kvm., något mera å de bättre,
något mindre å de svagare boniteterna. (Typen ungefär motsvarande den å fig.
83 och 173 framställda.)
I sammanhang med ljushuggningarne bör underväxt av något
skuggfördra-gande trädslag eftersträvas.
Den föryngringsmetod, som med undantag för de stora norrländska
natur-skogarne hittills i största utsträckning tillämpats för tallen i vårt land, har varit
trakthuggning med frö träds ställning. Tallplantans stora behov av ljus gör
trädslaget mindre lämpligt för de olikåldriga beståndsformerna med dess små
föryngringsytor, under det att å andra sidan det utvecklade trädets stora
härdighet vid friställning talar för dess lämplighet såsom fröträd. De många
anmärkningar, som under senare tider gjorts mot trakthyggesbruket över huvud
taget, hava i fråga om tallen föga giltighet, åtminstone för så vitt de resurser,
detta skogsbrukssätt äger till befrämjande av en god beståndsutbildning, rätt
utnyttjas. Undvikande av alltför stora sammanhängande hyggestrakter,
omsorgsfullt urval av fröträd, ändamålsenlig markberedning under fröåren samt
planmässiga gallringar och ljushuggningar för utnyttjande av markens
produktionsförmåga och utbildande av ett föryngringskraftigt bestånd, se där åtgärder, som
merendels leda till fullt tillfredsställande resultat i fråga om de rena
tallbestånden.1 Men dessa åtgärder få ej heller försummas. Visserligen saknas ingalunda
exempel på, att fullgod återväxt genom självsådd från fröträd kunnat erhållas
även på mycket stora hyggesvidder, men risken att fröträden skola stormfällas
och deras uppgift därigenom bli förfelad samt att marken, i saknad av tillräckligt
skydd, skall utpinas och förvildas är vid de stora hyggena påtaglig, varförutom
det icke kan vara önskvärt att erhålla alltför stora likåldriga ungskogsbeständ,
vilka i högre grad än de mindre äro utsatta för diverse kalamiteter. Hyggets
ytvidd bör därför i regel ej överstiga 2—3 har, och även vid denna storlek bör
städse undvikas att förlägga flera dylika upp till varandra.
Fröträdsställningen, som bör hava föregåtts av vederbörliga gallringar och
1 Se i övrigt allmänna delen kap. om trakthuggning med fröträdsställning sid. 297.
— 459 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
