Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
Av i utlandet gjorda jämförande undersökningar i efter sådd och plantering
uppdragna kulturbestånd framgår, att sådderna utveckla sig relativt
långsammare än planteringarne, vilket även konstaterats i vårt land.1
Plantering av tall har skett och sker fortfarande allmänt i södra och
mellersta delarne av landet. Numera användes därvid vanligen i-äriga plantor,
såvida icke det är fråga om mera ogynnsamma markförhållanden, dä 2-åriga
— vare sig omskolade eller oomskolade — plantor tillgripas. Till och med
3-åriga omsk. plantor ha på sina ställen använts, t. ex. vid Finspångs bruks
skogar.
Det för planteringen erforderliga plantmaterialet bör väl endast undantagsvis
förvärvas genom köp. Detta kan dock stundom bliva nödvändigt, om
schlitte-sjukdom, torka el. d. skulle ha härjat i de egna plantskolorna. Att vid köp av
plantor all möjlig hänsyn till erhållande av plantor med god proveniens bör
tagas, är av största vikt. Såsom regel får man emellertid anse, att tallplantor
bäst anskaffas genom uppdragande i egna plantskolor. Vid val av platsen för
en plantskola avsedd för tallplantor bör all möjlig hänsyn tagas till
förebyggande av schüttesmitta. Stora plantskolor äro i detta hänseende mera riskabla
än små, tillfälliga sädana, vilka kunna anläggas på hyggen eller öppningar i
gran- eller lövträdsbestånd. Inkommer schütte i en större plantskola, bliva
givetvis förlusterna betydligt större än om en eller annan av de mindre plantskolorna
hemsökes av sjukdomen.
Mot frost och torka äro även små tallplantor jämförelsevis härdiga, och
skydd mot dessa påverkningar äro därför icke av så stor vikt, som när det
gäller granplantor. Dä tallplantorna dessutom äro starkt ljusälskande har man
icke anledning att alldeles undvika syd- och västsluttningar, men bör, om
sådana komma till användning, jorden ej vara alltför torr och helst skyddsträd,
t. ex. enstaka björkar, finnas på syd- och västsidan av plantskolan. För den
händelse plantorna skola användas på rena sandmoar eller flygsandsfält är det
av värde, att även jordmånen i plantskolan är lätt och porös, så att plantornas
rotsystem ej blir för kort. För att bättre motstå torkan pä kulturfältet är
nämligen ett något längre rotsystem där fördelaktigt. Anlägges plantskolan på ren
sandjord, bör dock gödsling i form av mull eller torv tillföras, ty i annat fall
blir rotsystemet allför längt och utlöpande i tunna trådar, som vid upptagandet
avslitas.
Vid tallfröets utsående i plantskolan användes nästan alltid radsàdd.
Angående rätta bredden av såddranden vid radsådd i plantskolan äro
meningarna ganska delade. Under det att man förr och mångenstädes ännu
drager upp säddranden endast med en vanlig mätkedja, som »filas» fram och tillbaka
några gånger, så att en ränna av omkr. i,5 cm:s bredd och ringa djup uppstår,
hålla andra strängt på breda säddränder, ända till 10 cm. och mera.
Då en stor del av de i plantskolorna uppdragna plantorna numera användas redan
såsom enåriga, är det ju av vikt att få den frågan avgjord, om frörandens bredd kan
hava något direkt inflytande på plantans första utveckling. I sådant avseende hava en
1 Se W. Ekman, Finspångs bruks skogar.
— 44I —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
