Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del-
fallet är med granfröets. Direkta insektangrepp ä tallkottarne äro sällsynta.
Endast en vivel (Pissodes v alidir ostris) har någon gång iakttagits på tallkott1
och såvitt vi veta har ingen parasitsvamp hittills uppträtt pä kottarne. Indirekt
kunna flera arter både insekter och parasitsvampar menligt inverka på
frösättningen genom att förstöra assimilationsorganen och därigenom minska
näringstillförseln, så att de anlagda kottämnena ej kunna utvecklas.
Den vid fröets groning utbildade lilla groddplantan har 5—7 kransställda,
omkring 2 cm. långa, helbräddade smala, trekantiga, till färgen gröna hjärtblad,
fästade på en rödaktig stängel. De första därefter framkommande barren äro
finsågade i kanten. Under 2:a växtperioden utbildas, förutom enkelställda
pri-mordialbarr, även en del längre dubbelbarr, och i 3:e växtperioden uppstår
sidogrenbildning. Groddroten är till färgen gulaktig. Plantornas storlek under de
första åren växlar betydligt på grund av dels fröets beskaffenhet och
härstamning, dels växtplatsens och årsväderlekens mer eller mindre gynnsamma
inflytande. (Se fig. 153 och 154.)
Enligt SchöttE äro plantor av norrländskt frö, utsått i södra Sverige, svagare än
plantor av frö från trakterna söder om Dalälven (se fig.2o)och plantor av frö från yngre
och medelålders träd ofta kraftigare än plantor av frö från äldre träd. Stora och tunga
frön utveckla i regel större groddplantor än mindre och lättare. Att jordmån och
årsväderlek inverka på plantans storlek är givet. Såsom exempel på tallplantans
utveckling under i:a och 2:a växtperioden lämnas härmed några mått hämtade från ett
stort antal i slutet av augusti gjorda mätningar av sådana plantor i plantskolan vid
Bjurfors, uppkomna efter mellansvenskt frö:
Vid i:a växt- Vid 2:a växt-
periodens slut periodens slut
Rotens medellängd............100—120 mm. 150—200 mm.
Stammens ej barrklädda del........17—25 » 17—25 »
Antal primordialbarr...........17—30 30
» dubbelbarr............ — 16
Stammens totallängd........... —- 70—80 mm.
Vikten av 100 plantor.......... 10 gr. 125—130 gr.
Plantans rotsystem visar en utpräglad huvudrot, från vilken mer eller mindre
rikt förgrenade sidorötter utgå. Mykorhizor (fig. 155) förekomma oftast, men deras
riklighet betingas till stor del av jordens humushalt. D:r A. MÖLLER har
framhållit, att oktotrofa mykorhizor nästan alldeles saknas hos rötter, som få utbilda
sig i ren torv, men förekomma talrikt i humusfattig sand.2 Vid tilltagande
ålder utbildas huvudroten till en pälrot, vars utveckling i hög grad påverkas av
ständortens beskaffenhet. A djup, lucker, näringsrik jordmån blir pålroten allt
framgent den förhärskande delen av rotsystemet. A grund jordmån, å mark
med högtstående grundvatten, å mossar (fig. 156) samt ä näringsfattig sandjord
förkrympes pålroten småningom och kraftiga, stundom mycket vitt utlöpande
1 Se E. Mjöberg, Uppsatser i prakt, entomologi, utg. av Entomologiska föreningen 1910.
2 A. Möller. Die Nutzbarmachung des Rohhumus bei Kiefernkulturen, Zeitschr. fiir Först- und
Jagdwesen 1908 sid. 276.
— 412 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
