Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - b. Allmänna principer för avverkningens utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR AVVERKNINGENS UTFÖRANDE.
göra hygget smalt, räckande från basen till krönet, varigenom man vinner den fördel,
att man slipper utföra virket genom den föryngring, som uppkommit på ett förut
avverkat hygge.
På isolerade bergtoppar börjar man huggningen på läsidan och förlägger första
hygget, som får formen av ett trapetsium, med längdriktningen från basen mot toppen
och låter följande hyggen gå skiftesvis norr och söder om detta, tills man kommer
till vindsidan, då hyggena förläggas med bredändan mot vinden uppifrån och nedåt.
(Fig. 98.)
I mera plana terränger bliva vindförhållandena icke så komplicerade, och man
kan med större lätthet förespå, vilka vindriktningar komma att medföra de största
farorna för stormskada.
Av det föregående torde framgå, att för motverkande av vindskada å en
viss ort ej enbart allmänt hållna fingervisningar kunna vara tillfyllest, utan måste
man i varje fall taga den lokala erfarenheten till hjälp och genom flitiga
iakttagelser söka utröna, mot vilka vindriktningar man företrädesvis nödgas rikta
sina åtgärder vid föryngringshuggningarnes planläggande.
Måste avverkningen förläggas nära gränserna mot öppna fält eller i andra
vindexponerade lägen, är det nödvändigt, att ett bälte av skog kvarlämnas i
gränsen. Bredden av detta bälte, som kallas stormkappa, måste rättas efter
skogens beskaffenhet. Är denna sådan, att tät ungskog uppkommit mellan
äldre stormfasta träd och en motståndskraftig skogsvägg sålunda utbildats,
behöver den ej göras mer än 5—10 meter bred. Är skogen däremot mera
högrest och utan vidare underväxt, måste bredden ökas till bortåt 15—20 meter.
Vid sådant förhållande bör dock den omtänksamme skogsvärdaren redan förut
ha gått i författning om uppdragande av underväxt av något härdigt trädslag i
så god tid, att vid avverkningen ett fullt stormfast skogsbryn hunnit utbildas.
Uppdragande av ett dylikt tätt skogsbryn förestavas även av omsorgen om att
hindra vindarne från att bortsopa strötäcket från marken och utpina denna.
Särskilt i bokskogen, med dess lätt kringspridda lövtäcke, är denna åtgärd
synnerligen nödvändig.
Om under avverkningens framåtskridande i bestämd riktning yngre bestånd
i slan- eller sparråldern måste överhoppas och dessa således — i synnerhet då
det gäller trakthuggning å större ytor — bliva utsatta för stormarnes anfall,
böra åtgärder i tid vidtagas för deras skyddande. Detta sker lämpligen på
det sätt, att omkr. 18—20 år före den tid, då avverkningen i den äldre skogen
beräknas nå fram till det yngre beståndet, i gränsen mot det sistnämnda, som
samtidigt tämligen starkt gallras, upptages ett omkr. 15 m. brett hygge, som
skogs-odlas, så att ungskog där hinner utbilda sig till värn mot vindarne, när det äldre
beståndet blir helt och hållet avverkat. Man plägar kalla denna åtgärd för
löshuggning av det yngre beståndet.
Därest vindförhållandena icke skulle nödvändiggöra en alldeles bestämd
hyggesriktning, kan det mången gång vara lämpligt att föra huggningen från
norr mot söder. Detta är särskilt fallet å lätt uttorkande jordmän. Man vinner
därvid att marken å det avverkade hygget dels erhåller skydd mot alltför stark
solbestrålning genom den på södra sidan kvarstående skogskanten, dels får mot-
19—132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
— 289 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
