Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - e. Rensningshuggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
sig göra. Förutom den besparing av frisk och växtlig skog, som genom sagda
virkeskvantiteters tillgodogörande skulle kunna ske, hade man häruti ett utmärkt
medel att inskränka vissa skadeinsekters härjningar på den friska skogen. De
döende och vindfällda träden utgöra nämligen eftersökta tillhåll för åtskilliga
arter barkborrar, som däri genomgå sina utvecklingsstadier och sedan i otroliga
massor kunna spridas i skogarne, där de genom angrepp å friska eller å genom
tillfälligtvis försvagad livsenergi något tillbakasatta träd giva upphov till
ytterligare manspillan i bestånden. I den rationellt skötta skogen böra därför
vindfällen, av snötryck avbräckta eller av andra anledningar torkande eller döda träd
i första hand tillvaratagas och snarast möjligt bortföras ur skogen. Även träd,
som, ehuru de ännu äro vid liv, dock visa uppenbara tecken på sjukdom eller
angrepp av parasitsvampar, såsom »törskate», tickor o. d., böra falla vid
rensnings-huggningarne. Dessa böra ske oberoende av andra beståndsvårdshuggningar, såsom
gallring, ljushuggning m. m., emedan torrskogsgrupper och vindfällen uppträda
fläckvis över hela skogen och således ofta icke inom de bestånd, som för året
äro underkastade sistnämnda huggningar. Rensningshuggningen måste därför
föregås av en särskild undersökning av hela skogen. Sådan undersökning bör
helst ske tvä gånger om året, den ena i sept.—okt., den andra i april eller strax
efter tjällossningen. En del av träden torkar nämligen på eftersommaren, en
annan del vindfälles eller torkar under vinterns lopp och på vårsidan. De
förstnämnda avverkas och utdrivas på vintern, de sistnämnda böra, om de ej kunna
utforslas, före maj månads utgång barkas och upphuggas, emedan dels möjligen
redan förefintliga barkborrelarver då förstöras, dels de utbildade och på våren
kringsvärmande barkborrarne hindras frän att använda träden till avelscentra.
Ganska stora svårigheter möta att tillvarataga i äterväxterna förefintliga
fröträd, som stormfällas under tjällossningen eller längre fram på våren. Man
kan nämligen i de flesta fall ej utforsla dem från stället utan att anställa stor
förödelse bland återväxten, som då håller på att utbilda sina skott. Låter man
dem kvarligga, tager virket återigen lätt skada och får blåyta, om den igångsatta
saftströmningen i trädet får avstanna. Emellertid förhindras uppkomsten av
blåyta, om saftströmningen i trädet kan vidmakthållas, vilket sker, om man
förmår hindra kronan att torka under sommarens lopp. Detta låter sig göra, om
det stormfällda trädet med några kraftiga rotgrenar ännu fasthänger med jorden.
Det vatten, som avdunstar från kronan, kan då ersättas genom de i jorden
nedsänkta rotgrenarne. Om trädet därtill fallit så, att undersidan av det uppbända
rotvalvet ligger beskuggat, behöva sällan några åtgärder vidtagas för trädets
bevarande vid liv. Ligger däremot trädet med rotsidan mot söder eller sydväst,
sä att rötterna äro direkt utsatta för solen, måste man täcka dem med ris, vilket
lämpligen tages från kronans nedre grenar. Härigenom minskas
vattenavdunst-ningen från kronan, under det att rötterna genom risbetäckningen hindras från
att torka. Till yttermera visso kan man lägga nägot ris även över stammen.
Trädet kan på detta sätt hållas vid liv till påföljande vinter, då det sedan snö
fallit upphugges och bortföres.
Vad ovan yttrats gäller uteslutande barrskogarne. I lövskogen förekomma
såväl vindfällen som torkande träd i jämförelsevis liten utsträckning. Rensnings-
— 280 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
