Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 5. Plantmaterialets vård och ans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLANTMATERIALETS VÅRD OCH ANS.
Är jorden däremot mera bindig och hård, är en skadegörelse av de kvarstående
plantornas rötter ej alldeles utesluten, och man gör då klokast uti att med en
sax utföra gallringen. Detta är dock vida mer tidsödande. I vissa fall kan då
ett mera summariskt tillvägagångssätt användas, i det att man med saxen
avklipper alla plantor tvärs över såddranden på en bredd av 3—4 cm. och
upprepar detta med 4—5 cm:s mellanrum. De kvarvarande plantorna komma då
att stå i knippen med utrymme åt alla sidor. Detta sätt kan användas för
tallplantor, som skola utsättas i marken såsom ettåriga. Granplantor, som i regel
icke kunna användas vare sig till omskolning eller utplantering förrän efter 2:a
växtperioden, bör man icke gallra förr än på försommaren 2:a året, emedan
upp-frysning i de flesta fall gör sig gällande första vintern, och ett stort antal
plantor gå då förlorade, sä att ytterligare gallring kanske ej behöves. Vid gallring
av 2-åriga plantor har saxen företräde, emedan rötterna hos de flesta trädslag
då redan äro rätt utvecklade, så att ett uppryckande kan medföra en viss
åverkan å de kvarstående plantornas rotsystem.
Plantor, som skola omskolas, behöva knappast gallras i frösängen. De
sorteras i stället före omskolningen, varvid de svagaste plantorna förkastas. Om
plantornas utveckling är mycket ojämn, såsom fallet är i fråga om trädslag med
utpräglad spridningsförmåga, kan man förfara sä, att de kraftigaste exemplaren
avskiljas för att utsättas direkt i marken, mellanklassen omskolas och de
svagaste förkastas. Gäller det mera dyrbara trädslag eller om tillgången å plantor
är knapp, kan man sortera i 4 klasser: goda, medelgoda, användbara och
förkastliga, av vilka de goda kunna utplanteras, de medelgoda och användbara
omskolas å skilda sängar, resten förkastas.
Beskärning av stam eller grenar under den tid plantorna stå i plantskolan
förekommer numera icke så ofta som förr, då man i stor utsträckning använde
äldre plantor vid kulturernas utförande. Nu för tiden strävar man efter att
utsätta plantorna så tidigt som möjligt, för att därigenom minska
kulturkostnaderna, och lägger största vikten vid att erhålla så kraftiga 1—3-åriga plantor
som möjligt. Beskärning förekommer således egentligen endast å telningar eller
ungträd, avsedda att utsättas i alléer eller parker, samt mera undantagsvis då
det gäller hjälpkultur å smärre luckor eller där man vill undvika att de utsatta
plantorna toppas av vilt. Dock kan beskärning av mindre plantor även vara
pä sin plats för att reparera skador, som vållats plantorna genom frost eller andra
äverkningar.
I varje fall företages beskärningen för att giva plantan en så vacker växtform
som möjligt. Företrädesvis är det lövträdsplantor, som bli föremål för
densamma. Av barrträden är det endast lärkträd samt någon gång ädelgranarter, som
täla och stundom hehöva beskäras.
Åtskilliga lövträd hava under sin första utvecklingstid stor benägenhet att
utbilda en krokig eller sick-sackformig stam, dubbla toppskott eller starka
sidogrenar, och dessutom kan en sådan oregelbunden växt framkallas genom
varjehanda yttre påverkningar. Viktigast vid beskärningen är att motverka
uppkomsten av dubbelstam- eller lågt ansatt klykbildning. Särskilt benägna för
sådan stambildning äro trädslag med motsatta blad. såsom ask och lönn, men
- 183 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
