Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - I. Markbeskaffenhetens betydelse för skogsväxten - 2. Sammanställning av några i praktiskt hänseende viktiga förhållanden rörande jordmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBEREDANDE DEL.
såsom ask, avenbok, alm, glasbjörk, gråal, pil och poppelarter; klibbal kan t. o. m.
gå väl till på våt jord. Torr jord tilltalar intet trädslag, men vissa sådana kunna
dock nå tämligen god utveckling på ganska torr mark, t. ex. tall och masurbjörk.
Förmultnings- och förvittringsfenomenen förlöpa bäst på den friska jorden och
försvagas såväl vid alltför riklig som alltför ringa fuktighetstillgång.
Ju syrefattigare vattnet är, desto menligare inverkar det på trädrötternas
näringsverksamhet.
Torvjord äger stor förmåga att beröva vattnet dess syre, varför vatten som
passerat torvjord är i hög grad syrefattigt. På vegetationen verkar det i samma mån
skadligare ju mera stillastående det är.
Jordens förmåga att absorbera lösta ämnen eller gaser är större i samma mån
jorden är rik på findelar. Lera och mulljord ha största absorptionsförmåga, grov
sand och grus ringa sådan.
Olika ämnen absorberas med olika styrka. Fosforsyra, kali och ammoniak
absorberas starkt, kalksalter i ringa mängd, nitrater ännu mindre. Sistnämnda salter
borttvättas därför lätt ur jorden.
En god luftväxling i jorden är en nödvändig förutsättning för trädrötternas
andning samt för de kemiska och fysiska processernas normala förlopp. Den grad, i vilken
luftväxling kan äga rum, beror av jordens porvolym samt av den markboende
djurvärlden, trädrötternas rörelser vid vindens påverkan i kronorna m. fl. faktorer.
På jordytan lagrade råhumusbildningar förtäta jorden. Då de mättat sig med
fuktighet, bliva de i hög grad ogenomsläppliga för luft. Fria humussyror föranleda
dessutom den övre mineraljordens urtvättning på lösliga salter och inverka i hög grad
störande på djur- och bakterielivet.
Med fria humussyror starkt bemängt vatten kan ej av trädrötterna upptagas. Träd,
som växa å jord med rik tillgång på dylikt vatten, lida således icke desto mindre av
vattenbrist.
Jordens temperatur har inflytande på växtrötternas näringsarbete, på
förmultnings-processernas förlopp samt på djur- och- bakterielivet. Då temperaturen i
jorden sjunker under ett visst minimum, försiggå dessa livsprocesser svagt eller
avstanna.
Jordytan mottager värme av solbestrålningen, av den omgivande luften, delvis
även av fallande regn och från grundvattnet. Av dessa faktorer är solbestrålningen
den verksammaste.
Ju starkare jordytan uppvärmes av solbestrålning, desto mer ökas
vattenav-dunstningen. För solstrålning starkt exponerade marker äro därför lätt utsatta för
uttorkning.
Jord av mörk färg uppfångar, under eljest lika förhållanden, mera värme än en
ljusare men utstrålar i stället mera värme än den sistnämnda.
Ökad vattenhalt hos jorden minskar dess uppvärmningsförmåga. Fuktig ler- eller
mossjord håller sig längre kall på våren, emedan uppvärmningen sker långsamt och
avdunstningen är stor, men på hösten hålla de värmen längre, emedan vattnet avkyles
långsamt och avdunstningen är nedsatt. Sandjord är således om vintern avgjort
kallare än mossjorden, men på våren uppvärmes den mycket högre och är sedan under
sommaren varmare än mossjorden.
En levande markvegetation nedsätter jordytans medeltemperatur under den varmare
årstiden och höjer den något under den kallare. Under ett skogsbestånd är
medeltemperaturen i markytan om sommaren alltid lägre än på en närbelägen öppen plats.
Den av markytan mottagna värmen dels fördelas genom ledning till
underliggande jordlager, dels bortgår genom strålning till atmosfären. Värmeledningen nedåt
går långsamt, så att vid t. ex. 60 cm:s djup maximumtemperaturen inträffar 14—16
timmar senare än i ytan.
Tjälen i jorden försvårar vattenledningen, fördröjer vegetationens igångsättande,
- 14 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
