Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - I. Markbeskaffenhetens betydelse för skogsväxten - 1. Trädens behov av näring från jorden och deras allmänna krav på jordmånens beskaffenhet - 2. Sammanställning av några i praktiskt hänseende viktiga förhållanden rörande jordmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKBESKAFFENHETENS BETYDELSE FÖR SKOGSVÄXTEN.
rerade, samt med bonitet IX svaga fjällskogsmarker, som icke kunna hänföras
till impediment, men vilka äro av den klena produktionsförmåga, att de icke
kunna räknas till någon av föregående boniteringsgrader. Övrig mark av sä dålig
beskaffenhet, att den under gynnsammaste beståndsförhållanden ej anses kunna
uppdrivas till en genomsnittlig produktion av minst i kbm. per hektar och år,
hänföres till impediment, varvid dock sädana marker, som genom nedläggande
av rimliga kostnader (t. ex. genom avdikning) kunna vinnas till skogsbörd,
åsättas bonitetssififran X.
Som man ser äro de sålunda föreskrivna boniteringsprinciperna mycket
svävande, och det framhålles även i åberopade cirkulär, att de avse att gälla
endast intill dess statens skogsförsöksanstalt ma kunna finna fastare grunder
för karaktäriserande av olika markers verkliga produktionsförmåga. Under
sådana förhållanden kan det vara på sin plats att här lämna en kort översikt av
de viktigare egenskaper hos jorden, vilka kunna hava betydelse för
skogsvegetationen.
2. Sammanställning av några i praktiskt hänseende
viktiga förhållanden rörande jordmånen.
Markens bonitet bestämmes av den i minimum förefintliga näringsfaktorn.
Jordens näringsinnehåll beror av dels den kemiska sammansättningen av de
mineral, varav finjorden är sammansatt, dels dessa minerals vittringsförmåga och de
bildade salternas löslighet; dels den förekommande humusjordens mängd och
beskaffenhet.
Jordmånens närings förmåga beror, förutom av jordens djup och näringsinnehåll,
jämväl av dess fysiska beskaffenhet, vilken i hög grad påverkas av klimatiska faktorer,
förefintlig vegetation och det lägre växt- och djurlivet.
Ju rikare på växtnäringsämnen de mineral äro, varav den anstående berggrunden
är sammansatt, och ju lättare dessa ämnen kunna bringas i en för trädvegetationen
upptagbar form, desto större äro förutsättningarna för en god skogsproduktion.
Det för vår skogsjord utan tvivel värdefullaste mineralet är fältspaten, som ingår
såsom beståndsdel uti bl. a. granit och gnejs, vilka bergarter bilda det mest utbredda
underlaget i våra skogsmarker. Ju rikare på fältspat dessa bergarter äro, desto
näringsri-kare är den av dem bildade moränen. För skogsbörden värdefullt moränmaterial
bildas i övrigt av hyperit, diorit och siluriska kalkstenar.
Den lätthet, varmed en bergart vittrar, är av stor betydelse för markens
närings-halt. Grovkorniga eller lättkluvna bergarter vittra lättare än finkorniga eller svårkluvna.
Finkorniga graniter och gnejser, porfyrer, kvartsitiska sandstenar m. fi. bilda därför i
regel mindrevärdig skogsjord.
Näringshalten av de av vattnet påverkade eller i vatten avsatta jordarterna beror
dels av i vilken utsträckning finjorden bortsköljts, dels av det kvarvarande materialets
kemiska sammansättning och vittringsförmåga.
Ju mer ursköljd en dylik jordart är på findelar och ju mera svårvittrande den
bergart är, varav grovjorden är bildad, desto mindre näringsvärde har jordarten.
Ren sand, som till övervägande del består av kvarts, är ytterst näringsfattig. Ar
sanden uppblandad med korn av fältspat, glimmer, hornblände eller kalk, kan den
— II —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
