Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bidragit till att på slutet aflägsna honom från
ett yngre författarsläkte, hvilket han eljest
omfattade med en hos äldre författare föga vanlig
sympati. Han hade ögon för det nya och gladde sig åt
dess framträdande – oafsedt om det tillhörde den ena
eller andra »skolan».
Vi ha redan sett, med hvilken glädje han hälsat
Heidenstams förstlingsdiktsamling. Icke mindre fröjd
skänkte honom framträdandet af de begge skalder,
hvilka syntes honom båda en förnyelse af vår folkliga
lyrik och inlösa spådomsorden i slutstrofen af
Folkets sångmö: Gustaf Fröding och Axel Karlfeldt,
hvilken sistnämnde han också personligen omfattade
med tillgifvenhet, då denne kom att tjänstgöra under
honom som amanuens. Likaså intresserade han sig för
en novellist och dramatiker som Per Hallström. Då han
våren 1899 mottagit dennes »Grefven af Antwerpen»,
tackade han för den oblandade poetiska njutning,
som den skänkt honom, och tillade:
Det är en så stor glädje att utan hemligt förbehåll
få lyckönska en författare till ett verkligt gediget
skaldeverk, en glädje desto större, ju mera sällan
en sådan anledning gifves. Jag har dessutom brådt
att framföra mitt tack och lyckönskan, innan den
offentliga kritiken kommer i förväg, och den är
oberäknelig. Smaken är så förvillad, så snedvriden,
att man aldrig på förhand kan sluta sig till dess dom
om en författare, som icke hör till något kotteri och
som försmår att segla i kölvattnet af någon härskande
genre för dagen. Mitt omdöme är blott dikteradt af ett
hjärta, som hungrar och törstar efter skönhet i tidens
torka och själfviska kvalm. Fastän romantisk i formen,
är eder dikt så ren, så klar, så allmänt mänsklig –
mera tjusande gestalter än det unga syskonparet har
ingen samtida skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
