Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgift, hvarvid naturligtvis det väsentliga är
påverkan i anda, i uppfattning, i stil, under det
lån af bilder eller uttryck äro af mera sekundär
betydelse.
Här må blott till sist betonas Snoilskys lärjungeskap
af den skald, som alltfrån ungdomsåren och till
hans lefnads höst stod för honom som ett mönster:
den gamle patriarken i Weimar.
Tidigt var Goethe hans käre mästare och redan som
skolyngling började Snoilsky tolka hans ballader. Hans
sista poetiska bragd var försöket att kläda Goethes
visor i svensk dräkt.
Som ung student framhöll han såsom det beundransvärda
hos Goethe och såsom en egenhet hos denne, att bakom
det lugna, sansade, stundom till synes prosaiska
språket det låg en förtärande eld, som man hela
tiden kände.
I detta afseende är Snoilsky såsom lyriker Goethes
lärjunge. De mera subjektiva af hans sonetter bära
ofta den prägel af »bunden värme» – om jag må anföra
en liknelse ur fysiken –, som han i de nyss anförda
orden fann vara ett kännetecknande drag hos Goethe.
Men ännu mera kommer släktskapen med denna
Goethelyrikens på en gång reserverade och dock så
innerliga karaktär fram i Snoilskys senare lyrik,
i de Nya dikternas »Tankar och toner» och i många
af de bilder ur lifvet, hvilka han låter tjäna såsom
sinnebilder för sitt känslolif.
Detta är dock blott det ena draget af Snoilskys
frändskap med den store tyske skalden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
