Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mänskobarn, som här i natten vankar,
Kanske gäller talet också dig;
Lägg dig ned med dina kvalda tankar
Här vid daggig stig!
Ställd inför din egen lefnads gåta,
Dunkel väf af drömmar och begär,
Göm din kind i detta gräs, det våta –
Ingen ser det här.
Med denna tårfyllda vemodssuck säger den sångare,
som en gång sjöng de jublande ungdomsdikterna, sin
lyra farväl.
"*"
Hvilka skiftningar i stämningar och i dessa
stämningars uttryck har icke Snoilskys rika sångarlif
att tälja oss, när vi kasta en återblick däröfver! Man
jämföre exempelvis de italienska bilderna från
1860-talet med dem, som diktades femton till tjugu
år senare. Snoilsky gjorde själf denna jämförelse,
då det år 1888 var fråga om att såsom särskild
samling utgifva alla hans italienska dikter, och
kände sig egendomligt berörd af »den enorma klyftan
i utveckling, känslo- och uttryckssätt», mellan den
yra, sensualistiska tonen i 1860-talets dikter och
det manliga allvaret i den senare gruppen, hvarför
han ock afböjde förslaget att utgifva dem tillsammans
annat än i en stor samlad upplaga, där man steg för
steg kunde följa hans utveckling.[1].
Och hvilka skilda intryck från skaldekonstens mästare
i olika land företer icke denna utveckling! Vi se
ynglingen redan på skolbänken svärmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
