Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad du skrifver om Fryxell, är taladt ur min egen
själ – det är endast hans anfall på Fredmans sångare
som jag ej rätt kan smälta. Från Fryxells sida
var visserligen den hejdlösa afvogheten mot denne
underbare skald psykologiskt förklarlig, men ej mindre
orättvis. Jag hade också den lyckan att personligen
känna den vördnadsvärde häfdatecknaren. Redan som
gosse såg jag honom på Säfstaholm, där han gjorde
omfattande arkivstudier, särskildt för Karl XI:s
skånska krig. Clodts journal finns där. Jag brukade
en och annan gång få den äran att kopiera somliga
dokument åt honom. Sedan, i senare tid, var jag
tillsammans med honom i Svenska Akademien, där man
var mycket ängslig öfver hans yttranden om Gustaf
III, akademiens skyddhälgon, vid hvilken man ej
får nalkas med andra ögon än panegyristens.
Att Snoilsky under dessa år delade den Fryxellska
uppfattningen af Gustaf III, liksom af Karl XII,
visa följande rader i ett bref från 1884 till
Jos. Seligmann: »Tegnérs Armfelt blir också en
läckerbit (att läsa), ehuru min antipati emot
statskuppsmannen och hans söte Gustaf Mauritz
visserligen icke skall öfvervinnas». Sex år senare –
1890 – bragte han dock i Svensksundsdikten tredje
Gustafs minne en hyllning och gaf en tillrättavisning
åt den »buttra prosa», som aldrig kunde fatta
»motsägelsen hos detta rika snille».
Beröringspunkter ägde Snoilsky med Fryxell för
öfrigt ej blott i känslan för folkets lidande
gentemot de stores bragdära, utan ock i sympatien
för kulturpersonligheterna, hvilka han med förkärlek
besjunger (Rudbeck, Dahlberg, Linné, Svedenborg,
Fru Lenngren, Tegnér, John Ericsson).
Och det må icke heller frånses, att en deskriptiv
historiker med sinne för det anekdotiska som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
