Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Spanien och Frankrike 1865-66. - Hemkomst. - Diktsamlingen af 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än sparsamt, af Th. Gautier (bl. a. just med
tre spanska sonetter), af August Barbier och af
Th. Banville.
Så utkom 1857 Baudelaires »Fleurs du Mal», bland
hvars hundrade dikter ej färre än 44 voro sonetter,
och blef i viss mån epokgörande för sonetten i
Frankrike. Och då Baudelaire och Banville voro bland
det kommande släktledets mästare, fick sonetten genom
dem en ny popularitet, hälst äfven Leconte de Lisle,
som var vän och lärare för de framträdande franske
»Parnassiens», gaf sin tribut åt sonettdikten och
visade, att den icke blott var en användbar form
för att säga grannlåter, utan att den lät förena sig
med den mest moderna konst, den mest upphöjda tanke,
med språkets skulpturala skönhet och fyllighet.
[1]
Och samtidigt med Snoilskys vistelse i Paris
– 1866 – utgaf den unga skaldeskolan, »les
Parnassiens», första delen af »Le Parnasse
Contemporain», där sonetten odlades af Héredia,
Houssy, Valade, Mérat, des Essarts, Deschamps,
Ménard, Coppée, Leconte de Lisle, Sully-Prudhomme.
Det är denna franska sonettlyrik, som blir allt mer
bestämmande för Snoilskys riktning. Hans spanska
sonetter visa redan en afgjord stegring i herraväldet
öfver denna konstform, där han några år senare skulle
nå kulmen.
Flere af dem äro redan mästerprof. Målande ger
inledningssonetten en bild af det spanska reselifvet
– af ett hotell, som utgör »mellanting af stall och
lada», af guitarrklink, åsneskri, tiggarsvada, härsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
