Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En krets, som sångens glädje sammanslöt,
Jag minns, fast tiden snart dess länkar bröt.
Du ej förgätes, ljuse Björck, hvars dikt
Ljöd oskuldsfullt, harmoniskt, innerligt,
Ej Wikner glöms, hvars forskarpanna klar
En ansträngd tankeskärpas fåror har,
Vi minnas Klockhoff, som, fast döden nära,
Det bästa skref i nordisk skönhetslära.
Så ljuft beslöjad som en vårlig dröm,
Var Bäckströms sång, romantiskt vek och öm.
Och flärdlöst ren ur minnets helgedom
Än klingar Fjalars stämma manligt from.
Men främst står för mitt öga upp som hägring
En ung Apolloson i marmorfägring,
Hvars första diktning hvarje bröst betvang
Med koloritens saft och rytmens klang.
För Snoilskys diktning var detta sällskap af mycket
stor betydelse.
Låt vara, att han skämtade med Ernst Björcks naivt
officiella protokoll, med den beläste Christoffer
Eichhorns stundom något krassa gåpåarlynne –
han kallar honom långt senare i ett bref »prosans
förstfödde son» – eller med von Bergens filosofiska
dialektik [1] ; förvisso har det program,
som denna vittra krets uppställde, och den kritik, som där
utöfvades, spelat en icke ringa roll för den största
skaldebegåfningen inom ringen. Själf har Snoilsky
vid Namnlösa Sällskapets tjugufemårsfest, 1885,
erinrat om de glada stunderna i Löfs lokal, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
